Dr. Atkins och jag
29/1, 2008 kl. 21:51Skippa kolhydraterna? Inte jag!
Metoden med lågt intag av kolhydrater har visat sig vara så effektiv att den har smittat av sig på andra dieter och folks kost i allmänhet, något som i USA och Storbritannien bl.a. visat sig i minskad försäljning av spannmålsprodukter.
Alla tester visar att dieten fungerar, forskarna har ännu inga bevis för att den är ohälsosam och Hollywoodstjärnorna mumsar ägg och bacon tills knotorna sticker ut, allt medan jag genomgår mackfrossa efter mackfrossa. Jo då, jag är vad man skulle kunna kalla en Carboholic (Carbohydrate=kolhydrat). Jag älskar kolhydrater i alla dess former och minns med saknad de unga året då det var helt okej att äta makaroner med smör och ketchup till middag varje dag. Eller ris med smör. Eller barkis med smör.
Ibland gör jag en Atkinsmiddag eftersom jag faktiskt är övertygad om att dieten fungerar och övertalar mig själv om att man ju inte behöver anamma hela paketet, utan helt enkelt kan skära ner på kolhydraterna. Jag ska villigt erkänna att variationerna på middagarna inte är oändliga. Dyrt blir det också. Det blir ju såna mängder kött att fylla tallriken med när man inte får fylla den med annat och hur kul är en middag som består av fyra skivor ryggbiff?. Hursomhelst, de där Atkinsmiddagarna lyckas inte, trots sina generösa fettmängder (jo, jag gillar fett också), tillfredsställa mina gastronomiska behov, så de leder ändå i slutändan till en kväll med minst sex skivor rostat bröd med marmelad. Eller bara bröd och smör. Eller bara bröd.
Nedan följer ett recept på en bjudmiddag som imponerar – den urbenade fyllda kycklingen duger såväl till bordsprydnad som till samtalsämne. Dessutom går den att äta! Följ Dr. Atkins råd och beräkna en fylld kyckling per person, eller låt en kyckling räcka till fyra och servera med stora mängder ugnsstekt klyftpotatis, hasselbackspotatis, potatisgratäng, ris, pasta, bröd eller din alldeles egen form av favoritkolhydrat.
Urbenad fylld Atkinskyckling
4 personer
Ingredienser:
1 stor kyckling (gärna en roaster)
1 paket bacon
1 hackad gul lök
2 morötter
1 burk kikärtor
8-10 brysselkål
½ dl solrosfrön
salvia
Börja med fyllningen:
Skär morötterna i små bitar och koka tillsammans med brysselkålen.
Klipp baconet i små bitar och stek i en stekpanna.
Tillsätt löken och solroskärnorna och stek lite till.
Häll ut kikärtorna i en skål, mosa lätt och lägg i stekpannan.
Dränera morötter och brysselkål och rör ner i stekpannan.
Stek det hela i några minuter.
Salta, peppra, ös i lite salvia, smaka av och ställ åt sidan att svalna.
Nu till det luriga…kycklingen. Jag är själv ingen expert på det här, så jag har inga expertråd, men mina råd är: använd en liten, vass kniv, ta dig tid och ge inte upp!
Börja i bakändan och arbeta dig upp mot halsen. Skär så nära benet du kan, använd fingrarna och dra när det behövs. Kom ihåg att inte skära hål i skinnet, eftersom det är det som kommer att hålla ihop allting i slutändan. Det gör ingenting om köttet trasas sönder lite – det är bara att stoppa in det igen. Vingarna kan du nog glömma, men behåll så mycket skinn som möjligt. När allt är klart har du förmodligen en ut-och-invrängd grej som inte liknar någonting framför dig, men förtvivla inte. När du väl vrängt tillbaka kycklingen så ser du att det blev en ganska fin liten påse att fylla.
Lägg nu kycklingen med bröstet upp i en ugnsfast form, tryck i fyllningen och knyt ihop eventuella hål. Överbliven fyllning kan du lägga på formen bredvid kycklingen, för den är god till.
Smörj försiktigt in kycklingen med en marinad av olja, soya, honung och vitlök.
Stek i ugnen i en timme på 200.
500:- exkl. moms
Antal tecken i artikeln: 4945
Materialet får bara användas, helt eller delvis, efter godkännande av publicisten eller medverkande i text och foto.