Raoul Wallenberg föddes den 4 augusti 1912 i Lidingö, Sverige, in i en av landets mest framstående familjer. Hans far, Raoul Oscar Wallenberg, gick tragiskt bort tre månader före sonens födelse, och Raoul växte upp med sin mor, Maj Wising Wallenberg, och sin farfar, Gustaf Wallenberg. Farfadern, som var diplomat och en stor förebild för Raoul, såg tidigt till att hans barnbarn fick en internationell utbildning.
Efter att ha studerat arkitektur vid University of Michigan i USA återvände Raoul till Sverige, men fann sig snart draget till den internationella arenan. Med sitt kosmopolitiska sinne och skarpa intellekt blev han involverad i internationell handel, vilket skulle komma att föra honom allt närmare Europas tumultartade centrum.
En hjälte i Budapest
1944, mitt under andra världskrigets mörkaste dagar, rekryterades Wallenberg av den svenska regeringen och den amerikanska War Refugee Board för att resa till Budapest. Hans uppdrag var tydligt men farligt: att rädda så många judar som möjligt från nazisternas utrotningsläger. Situationen i Ungern var desperat. Pilenkorsarna, den ungerska fascistiska rörelsen, härjade tillsammans med nazistiska styrkor, och tusentals judar deporterades varje dag.
Wallenberg använde sin position som svensk diplomat till att utfärda skyddspass och skapa säkra hus under svensk flagg. Dessa "Wallenberg-pass", enkla men effektiva dokument, blev en livlina för tusentals judar. Genom att kombinera mod, list och en sällsynt diplomatisk skicklighet lyckades han gång på gång utmanövrera nazistiska befälhavare och rädda liv.
En särskilt dramatisk episod utspelade sig vid en tåglastning där judar tvingades in i vagnar som skulle föra dem till Auschwitz. Wallenberg anlände till platsen och trotsade nazisternas beväpnade vakter genom att klättra upp på tågets tak och dela ut skyddspass till de panikslagna människorna inne i vagnarna. Hans mod och beslutsamhet gjorde honom till en levande legend i Budapest.
Försvinnandet – en spionroman utan slut
Den 17 januari 1945, när Röda armén intog Budapest, lämnade Raoul Wallenberg sin bostad för att träffa de sovjetiska myndigheterna. Han åkte i en bil tillsammans med sin chaufför, men sedan försvann han spårlöst. Den officiella sovjetiska förklaringen var länge att Wallenberg avlidit i Lubjankafängelset i Moskva 1947, men omständigheterna kring hans död är fortfarande oklara.
Spekulationerna om vad som hände är många. Vissa tror att han misstänktes för att vara spion för västmakterna och fängslades som en del av Sovjets paranoia under efterkrigstiden. Andra menar att han kan ha blivit offer för interna politiska konflikter inom den sovjetiska regimen. Det finns även teorier om att han kan ha överlevt långt efter 1947 och levt under fångenskap i det sovjetiska Gulagsystemet.
Trots decennier av forskning och diplomatiska försök att få klarhet i hans öde, har sanningen förblivit undangömd. Dokument och vittnesmål från både Sovjet och senare Ryssland har endast fördjupat mystiken.
Ett minne att vårda
Raoul Wallenberg försvann för 80 år sedan, men hans arv lever vidare. Hans namn har blivit en symbol för mod, medmänsklighet och kampen för rättvisa. Minnesmonument, skolor och institutioner världen över bär hans namn, och hans gärningar fortsätter att inspirera människor i alla åldrar.
I en tid där världen återigen står inför frågor om mänskliga rättigheter och civilkurage är Wallenbergs berättelse mer relevant än någonsin. Hans öde är en påminnelse om vikten av att stå upp för det som är rätt, även när det är farligt eller kostsamt.
Den 17 januari 2025, på dagen 80 år efter hans försvinnande, minns vi Raoul Wallenberg – en hjälte vars gärningar förändrade tusentals liv och vars mystiska öde fortsätter att fascinera och engagera världen. Hans mod och medmänsklighet kommer alltid att vara en del av vårt kollektiva minne.
Joe Formgren
Mer information se: https://raoulwallenberg.se/
