För snart 20 år sedan skrev Journalisten Dan Buettner för första gången i tidskriften National Geographic om de fem regionerna i världen som fick namnet de blå zonerna. Här är medellivslängden mycket högre än på andra platser i världen. Det är inte ovanligt att 100-åringar är friska och uppe på benen som en del av samhället. Statistik förtäljer att det är 3,5 gånger så vanligt i en blå zon att bli 100 år jämfört med genomsnittet i världen.

Buettner identifierade de fem blå zoner som; Ikaria i Grekland, Loma Linda i Kalifornien, Okinawa i Japan, Sardinien i Italien och så Nicoyahalvön i Costa Rica. Där på halvön, precis som i de andra blå zonerna, äter befolkningen ungefär en tiondel så mycket kött som en genomsnittlig amerikan. 90 procent av deras mat är växtbaserad och till stor del obearbetad.

De äter bönor och ris och dricker ingen alkohol. Grönsaker och frukt finns i mängder. De äter tortillas och ibland lite fisk eller kycklingbit. Socker existerar knappast och fett används enbart till stekning.

På Ikaria lever man i snitt tio år längre än i västeuropa och en av tre når 90 års ålder. De drabbas mer sällan av depression, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och demens. Här äter man medelhavskost och det mesta produceras på ön. Basen är grönsaker och baljväxter, fullkorn, frukt, olivolja och mejeriprodukter som yoghurt på getmjölk. Ön är även rik på vilda örter fyllda med vitaminer, mineraler och antioxidanter. 

Nicoya är känd för sina gröna kuperade landskap, mysiga små stränder och solnedgångar som slår alla turistbroschyrer. Här finns också frukter som enbart växer i den här regionen av landet. Det magiskt vackra landskapet lockar förstås många besökare.

LEVER SOM MAN GJORDE GENERATIONER TILLBAKA

Men vad är då Nicoyabornas levnadshemligt? Vad gör dom förutom att äta sunt, för de allra flesta har inte läst en hälsobok, har inga appar som mäter hälsan och de oroar sig inte heller för att de inte motionerar tillräckligt mycket.

Den internationella schweizbaserade nyhetssajten NZZ har träffat några Nicoyabor i den äldre generationen som lever som deras föräldrar och farföräldrar gjorde. I artikeln säger en äldre man att han är nöjd och glad. Det finns ingen tanke på funderingar på framtiden. Man tänker inte på pengar eller på hur livet kan tänkas se ut imorgon. De lever i stunden, där oftast inga bekymmer finns. Man promenerar eller cyklar dit man ska och en del låter hästen bära dom dit de ska.

Både standarden på sjukvård och levnad är lägre, men det lever ändå längre än de som har det bättre på dessa områden.

Nicoyahalvön ligger för sig själv, och är ganska isolerad så påverkan utifrån är minimal. Här har man istället kunnat bevara mycket av sin kultur.

Stress är det knappt någon vet vad det är. Här finns tid att leva och umgås med varandra. Familjen och det sociala livet är viktigt. De har stora familjer och barn och barnbarn hjälper de äldre när det behövs. Ingen behöver vara ensam. Nicoya beskrivs lite som ett enda stort kollektiv där samhällets välbefinnande prioriteras för individens. Ett exempel på det är att yrket man har spelar mindre roll. Det som är viktigt är vilken familj man tillhör.

Här finns förstås inga äldreboenden, de äldre som blir svaga blir väl omhändertagna av sina familjer.

SOCIALT UMGÄNGE BETYDER HÄLSA

Och just goda relationer var en viktig faktor som Buettner lyfte fram som något som bidrog till den långa livslängden.

De äldre träffas flera gånger i veckan och umgås genom att åka på utflykt, dansa, bada eller bara ta en kopp kaffe och sitta och prata.

Nocoyaborna följer solens rytm. De stiger upp i soluppgången vid femtiden och går och lägger sig redan vid åttatiden när solen går ner.

Det är vanligt att man odlar sina egna örter som man sedan använder i matlagningen. För Nicoyaborna är maten deras medicin.

På Okinawa i Japan så utöver den hälsosamma maten, den naturliga rörelsen och de starka sociala nätverken har den äldre befolkningen en positiv syn på livet och en god anpassningsförmåga.

TROR PÅ GUD

En annan viktig faktor till den långa livslängden är att Nicoyaborna har förmågan att njuta av livet här och nu. Det tror också på Gud. Att Gud ser efter dem och att allt kommer att bli bra. I det finns inte heller några bekymmer om framtiden. I Loma Linda i Kalifornien är man Sjundedagsadventister och det är vanligt att ägna sig åt volontärarbete. Den andliga dimensionen och känslan av tillhörighet och mening i livet tros också vara en del av den goda hälsan. 

I sin kartläggning av de blå zonerna konstaterade Buettner att de allra äldsta tillhörde en religiös församling. Han beskrev det som att de andligt sinnade människorna i de blå zonerna hade en betydligt lägre risk för hjärt-kärlsjukdomar, en lägre frekvens av depression och självmord, och att deras immunförsvar också verkar fungera bättre.

Vad som kommer att hända med den blå zonen i Costa Rica är svårt att veta. Kommer de att fortsätta att leva tills de är 100 och längre?

Amerikaniseringen har nått ut dit och den yngre generationen tenderar att föredra den. Istället för att cykla åker man motorcykel och snabbmat går före hemlagat. Och finns det någon oro bland de äldre så är det nog en oro att den gamla fina kulturen där människor kände mening med sitt liv så småningom ska dö ut.

Källa: NZZ

FOTNOT: Den här texten publicerades första gången den 27augusti 2024. Men vi på Mandarin Medias redaktion tycker att den är så angelägen och viktig att vi publicerar den igen så att fler får ta del av hur människor lever i den blå zonen i Costa Rica.