- Idrotten genomgår en förändring i en färdriktning som kraftigt avviker från de målsättningar, som jag menar har besjälat och motiverat det breda engagemang som finns i idrottsrörelsen både på elit- och breddnivå, säger Börje och fortsätter:

- Mina erfarenheter finns inom kanotgrenarna och de mindre publikintensiva idrotterna där småskaligheten gäller, och därför håller jag mig nu till deras förhållanden.

- Man skulle kunna påstå att målen för idrottsrörelsen inte avspeglas i verksamheten. - Bortglömda!

- Målsättningarna för vår svenska idrottsrörelse har ju alltid uppfattats som självklar, rak och lätt att förstå av oss på gräsrotsnivå:

Att verka för ungdomars hälsa och uppfostran, och att ha roligt tillsammans, och att därigenom skapa bredd i idrotten för att utveckla elitidrottare.

Basen i idrottsrörelsen utgörs idag av personer som nått sin middagshöjd (50+), och har blivit till en livsuppgift för ideellt arbetande pensionärer – som jobbar häcken av sig!

Och ett av problemen är definitivt att få in yngre ledare som vill arbeta ideellt.

En viktig förutsättning för aktiviteterna ute föreningarna är föräldrar som ställer upp som ledare för sina idrottande barn och deras jämnåriga.
Här finns eldsjälar – men de skapar också så stora hål i ledargardet, när deras barn slutar – att det som de byggt upp raseras!

- Vi misslyckas helt enkelt med att motivera till ideella insatser!

Ungdomars arbete som ledare / funktionär och därmed sammanhängande utbildning ger nyttiga erfarenheter också för arbetslivet.

I dagens krassa intagningssystem och meritvärdering utgör ideella insatser för idrotten bara en välvillig plusnotering utan egentlig betydelse.

Därför: Se för Guds skull till att ideellt arbete, betygsatt av föreningsstyrelse, som ledare / funktionär får en ordentlig meritvärdering av samma värde i poäng som goda betyg i skolans ämnesbetyg.
Det som krävs för att bli duktig i sitt yrke och att bli framgångsrik inom industrin, skiljer sig inte från det som krävs inom idrotten!

- Vi påverkas också av att kommersiella krafter tränger in i den ideella folkrörelse som idrotten utgör. Det som är ideellt, skall också vara det rakt igenom i den folkrörelse, som breddidrotten är.
Det är skall vara svårt, säg omöjligt, att tjäna stora pengar inom bredd-idrottsorganisationen.
- Och idrottsrörelsen skall definitivt inte vara en förlängning av den offentliga byråkratin.
Det behövs inte mer pengar – utan det är sättet att handskas med dem som är utslagsgivande.
Att skicka med en extra resenär, motsvarar till exempel kostnaden för en veckas träningsläger för en elitidrottare – som vi nu mycket väl alla vet - skulle behövas!

Mina synpunkter på breddidrottens behov av förändring, har jag sammanfattat i fyra punkter som på intet sätt är revolutionerande, men som innebär en återgång till målsättningarna för vår fina idrottsrörelse, avlutar Börje Andersson:

1.
Se till att ideella föreningar verkligen är ideella rakt igenom.

2.
Belöna inte ideella insatser med pengar.

3. Ge ideellt arbete som ledare / funktionär ett ordentligt meritvärde vid antagning till utbildningar och vid rekrytering.

4.
Minska på antalet turister i landslagstrupperna.


För mer information kontakta gärna:

Börje Andersson
Bäckströms Mekaniska AB Nitvägen 1 813 33 Hofors
borje.andersson@backstromsmek.se http://www.backstromsmek.se