Kalle Anka?
– Jag läser allt. Men det började med Kalle Anka. Den första insändaren jag skrev var efter att någon på TV bestämt att stoppa en Disneyserie för att den var för våldsam. Jag förlåter dom aldrig.

Stig-Björn föreslår att vi tar en mugg kaffe på serveringen mitt emot och frågar artigt om det är OK att han röker. Han tänder en riktigt fet cigarr, rättar till solglasögonen och bolmar njutningsfullt på rökverket under en skuggande lönn.
– Det är min lilla nöjesverksamhet. Jag unnar mig en cigarr i veckan.

Han berättar om första jobbet på Norrsundet-fabriken som fortsatte med nytt fabriksjobb inne i Gävle.
– Jag var ljustillverkare ett tag, på Elfströms Tekniska på Brynäs. Dom tillverkade stearinljus och Reporia tjärtvål.

Föräldrarna hade uppmuntrat Stig-Björn att läsa böcker, och på Folkbiblioteket i Hamrångefjärden fanns Farbror Uno som belönade barnens bokläsande med choklad.
Litteraturen hade därmed tidigt ställt dörren på glänt till en annan värld och fabriksgolvet blev snart för trångt för Stig-Björn.
– Jag sa upp mig och ägnade mig åt skörlevnad. Vi var några stycken som höll på att dränka oss under blöta omständigheter en lördagsförmiddag i Gävle. Det var då jag bestämde mig för att göra något annat. En kompis, Bernt Nyberg från Sjökalla i Hamrånge, lockade mig att börja läsa politik.
– Bernt hade fastnat med tummen i en maskin på Norrsundet och lämnat fabrikslivet för att studera till lärare i Uppsala. Jag hade aldrig haft tankarna på att läsa på universitet tidigare.

Efter en resa jorden runt tillsammans med vännen Mats Johnsson – en ”Grand Tour” som bland annat tog dem till Nya Zeeland och Kalifornien med tillhörande experience – och flera år i Uppsala blev Stig-Björn statsvetare.
Resten kan vi väl säga är historia. Under snart två decennier har han nu förekommit flitigt som expert i olika medier. Han är i sig själv ett eget litet företag som ger ut böcker, föreläser och leder debatter. Tillika är han socialdemokrat, och värjer sig lite mot begreppet entreprenör.
– Jag är en ofrivillig entreprenör i infotainment-branschen. En hyggligt påläst proffstyckare, en åsiktsmaskin. Men jag är INTE entreprenören som startar företag, utvecklar och säljer av. Jag är mer typen som vill testa olika saker.

Var det därför du ställde upp i Filip & Fredriks Boston Tea Party?
– Boston Tea Party var inne på ett nytt område som blandar vetenskap och spänning. Det kanske var entreprenören i mig som lockades av det. Folk vill ha lite motstånd, man ska lära sig någonting samtidigt som man blir underhållen.
– Och så är ju TV en drömfabrik. Jag gillar att se hur det fungerar på industrier…

Hur ser du på dina gamla kompisar som blev kvar på Norrsundet?
– En del gjorde att aktivt val att stanna kvar, det tycker jag är okej. Men dom som var för ängsliga att pröva en annan väg, dom som bara kom iväg när dom gjorde lumpen… för dom känner jag lite sorg.

Hur kände du när dom lade ner fabriken?
– Det låg liksom i korten att det skulle hända. Jag blev inte förvånad, men… Det är en del av utvecklingen.

Stig-Björn ser samma utveckling för hela Hamrånge, ja till och med hela Europa.
– När jag var i sex-sjuårsåldern fanns en tandvårdsklinik i Hamrånge, en sjuksyster, bensinmack, ett par-tre affärer, järnhandel, urmakare, kaféer… Sen slutade tågen gå. Och steg för steg klappade samhället ihop. Det var en blomstrande byggd i 50 år, idag är det känt för att vara Sverigedemokraternas starkaste fäste i Gävle.
– Det är samma sak i hela Europa. Vi upplever en geopolitisk förändring där världens centrum flyttas till Asien. Det är Asiens århundrade vi lever i. Finanskrisen är bara en krusning på ytan av en stor strukturförändring. Vi är inte längre de stora tillverkarna här i Europa.

Vad kan vi göra åt det?
– Ja, va fan ska vi göra åt det, det är det som är den stora frågan.

Vad drivs du själv av?
– Det kan vara så enkelt som att jag tycker det ska vara roligt jämt. Och så är jag nyfiken på allting. Jag har en idé om att man ska ha gjort allting minst en gång – utom att slå ihjäl någon som är oskyldig. Jag kanske till och med åker till Ullared nu i höst.

Du motsvarar inte schablonbilden av en urtypisk socialdemokrat direkt?
– Nej, jag springer till och med på ett och annat möte med svenskt Näringsliv och har gett ut en bok på Timbro. Jag försöker ha många bollar i luften.

Du får ju ofta kritik för att du är för hård mot socialdemokratin och säljer dig till borgerlig press med dina åsikter!
– Ja, jag säljer till dom som köper. Men jag skriver ALLTID det jag själv tycker. Och jag kan också vara kritisk till dom som hänger husse i kjolarna hela livet…

Men varför är du ofta så hård mot socialdemokrater?
– Det beror på hur dumma i huvudet dom är. Jag påpekar när jag tycker att dom gör dumma saker. Men just nu är jag ganska partivänlig, måste jag säga. Men på mina villkor.
– I valrörelsen 2006 sade jag åt dem att det går åt helvete om ni tänker vara det nya bidragspartiet. Men ingen sa någonting. Sen skyllde dom på Göran Persson när dom förlorade.

Om du förutspår året val, vad säger din omvärldsanalys då?
– Dom rödgröna vinner! I senaste valet låg sossarna på soffan, medan Moderaternas soffligare gick till valurnan. Nu närmar sig både Centerpartiet och KD fyraprocentspärren…

Men Stig-Björn Ljunggren vill ändå reservera sig:
– Det finns trots allt dom som har det bra i Sverige just nu. Dom här grupperna måste Socialdemokraterna nå och berätta att det i längden inte kommer att se så bra ut om vi inte gör något NU. Om dom rödgröna blir en koalition för det förlorande Sverige, ett eländesparti, då förlorar dom.

Vi slutar där vi började – finns det tid för Hamrånge i ditt liv idag?
– Vi sålde huset för tio år sedan, men har kvar en sommarstuga som är lite förfallen kan man väl säga. Somrarna tillbringar vi i Blekinge. Det är en fantastisk natur och där finns inga mygg. Jag hatar mygg … och snö. Men till Gävle åker vi ibland, mamma bor kvar där.

Text: Henrik Nyquist

Stig-Björn om…

… Vasaskolan i Gävle
Jag hamnade där för att jag ville läsa ryska. Mina kamrater hamnade på Polhemskolan. Hade jag också gått där hade jag inte suttit här nu. Vasaskolan var en slags aristokratisk men ända väldigt kreativ miljö.

… individuell utbildning
Det är något som är bra med borgarnas politik. Det är ju egentligen idiotiskt att plocka in folk i samma klass bara för att de är födda samma år. Att tjejer som är giftasmogna ska gå i samma klass som killar som mentalt är på mellanstadienivå… det slår fel i betygssystemet. Tjejer får bättre betyg, inte för att de är bättre utan för att de jämförs med smågrabbar.

… kungabröllopet
– Jag har ju kommit ut som någon slags smygmonarkist. Att en ung entreprenör från Ockelbo kan bli prins… Det är ett av många tecken på medelklassens seger. Meritokrati. Han har blivit accepterad på andra grunder en släktskap.

… Gävle
Gävle är en fantastisk stad. Den är modern och har alltid vinnlagt sig om att ligga i framkant. Människorna bär alltid senaste modet. (När vi öppnar käften hör man ju visserligen att vi nyss klivit av åkern, men…) Gävle visar i alla fall att även om man ligger risigt till geografiskt så kan man åstadkomma någonting.