Rotarys historia börjar den 23 februari 1905. För att riktigt förstå bakgrunden till Rotarys tillkomst behöver vi gå ytterligare några år tillbaka i tiden och se närmare på grundaren, Paul P Harris, hans barndom och uppväxttid samt åren före 1905.
Paul Harris föddes 1868 i den lilla staden Radien i Wisconsin vid stranden av Michigan. Hans barndom blev ganska orolig. När han var tre år gjorde hans far konkurs och familjen splittrades. Paul och hans två år äldre bror Cecil togs om hand av farföräldrarna och flyttade till dem i Wallingford i Vermont. Farfadern var lantbrukare och lanthandlare och en betrodd man i den lilla staden. Här fick Paul en uppfostran som skulle sätta prägel på honom för hela livet. Farföräldrarna var djupt religiösa med klart uppsatta normer för hur en ”riktig” människa skulle leva. Präglat av dessa normer blev Pauls liv samtidigt ett liv i frihet i en vacker och fridfull del av Amerika, som också starkt påverkade honom.
Paul började skolan i Wallingford, och när farföräldrarna såg att han hade gott läshuvud, fick han fortsätta sina studier. 23 år gammal tog han 1891 sin juridiska examen vid University of Iowa. Han stod då åter vid ett vägskäl, där det skulle visa sig, att han gick sina egna vägar. En av hans professorer gav de unga nyutexaminerade rådet: ”Lär er något om livet, innan ni går ut i förvärvslivet och försöker hjälpa människor till en tillvaro, som ni just nu vet så lite om.” Paul tog rådet ad notam. Han gav sig ut på fem vandringsår, sökte anställningar för sin försörjning - han hade ingen ekonomi att falla tillbaka på - som russinpackare på en fruktfarm, som skådespelare, som tidningsman, som cowboy, som nattportier och mycket annat. Han tog i ett par omgångar hyra på lastfartyg lastade med boskap som fraktades över Atlanten till England och på det sättet fick han se en ny del av världen.
När vandringstiden var över återkom han 1896 till Chicago ”för att hänga upp min skylt”, som han själv sade, d.v.s. för att starta en verksamhet som advokat. Chicago var då en stad präglad av depression. En mängd affärslokaler och bostäder stod tomma. Oärlighet och korruption hörde till ordningen för dagen. Det var inte lätt att under sådana omständigheter starta en advokatbyrå, i synnerhet med den inställning till livet och den bakgrund som Paul hade fått från uppväxtåren med bestämda religiösa och moraliska normer.
Han var emellertid inte ensam om att känna sig desorienterad i den hårda miljön i Chicago. En kväll i februari 1905, närmare bestämt den 23:e, bjöd han in tre likasinnade vänner till sitt kontor och man beslutade att bilda en klubb för att stödja varandra. De tre andra var kolhandlaren Silvester Schiele, gruvingenjören Gustavus E Loehr och skräddaren Hiram Shorey. Den lilla klubben växte snabbt, men man höll styvt på att det skulle finnas endast en företrädare för varje yrke. Man roterade mellan varandras arbetsplatser med sammanträdena och så uppstod namnet Rotary.
Paul hade själv ingen funktion i den unga klubben under de första åren, även om han låg bakom dess organisation, men tredje året valdes han till president. Då satte han upp tre mål, nämligen att få in ytterligare medlemmar i klubben, att skapa liknande klubbar i andra städer och att få i gång samhällstjänst som en viktig aktivitet. Den första tiden hade klubbens syfte varit dels att föra samman likasinnade för att bättre stå emot det hårda livet i Chicago, dels att stödja varandra i yrkesverksamheten, t ex så att klubbens medlemmar åtminstone köpte sitt kol hos kolhandlaren, sydde sin kostym hos skräddaren etc. Nu när klubben nått en större omfattning, ansåg Paul tiden mogen för nästa steg. Man skulle inte tjäna bara varandra utan även det samhälle där man levde. Detta var något helt nytt i en stad av Chicagos karaktär, där man dittills bara tänkt på sig själv och där blotta tanken på att man oegennyttigt skulle tjäna någon annan var helt främmande. Det första objektet i samhällstjänsten tog form när man uppförde en offentlig toalett, som överlämnades till staden, en riktig innovation på sin tid!
Paul lyckades även med sitt andra mål. 1908 bildades klubb nr 2 i San Francisco. Så var då även den yttre utvecklingen igång, dock efter hårt arbete. Paul hade föga hjälp av kamraterna i Chicago-klubben, som tyckte att det räckte med den egna klubben. Det dröjde ända till 1922 innan Chicago fick sin andra klubb, O´Hare. Det fanns för många ”tvivlande Thomas”, som Paul själv lär ha sagt. Då gäller det bara att bevisa att tvivlarna hade fel och på det viset övertyga dem om att det gick att åstadkomma. Därför arbetade han själv intensivt med alla de kontakter han fått under sina år vid universiteten och under de år han var ute i världen, under vandringsåren.
1911 startades en gemensam tidskrift, The National Rotarian, som följande år fick sitt nuvarande namn, The Rotarian.
Efter ett besök som Paul Harris gjorde i Texas 1919 skrev The Houston Chronicle: ”He organized a strange kind of club, from which men get nothing but actually paying for the privilege of doing good”.

Rotarys emblem
Rotarys första emblem var ett enkelt vagnshjul (i rörelse, det virvlade upp bakom det) som representerade civilisation och rörelse. Det var designat 1905 av Montague Bear, gravör och medlem i Chicagoklubben. Många rotaryklubbar anammade hjulet i en eller annan form.
1922 togs beslutet att skapa och hålla sig till ett officiellt emblem. Följande år antogs det nuvarande kugghjulet med 24 kuggar och 6 hjulekrar. Kilspåret las till för att poängtera att hjulet var ”i rörelse och inte gick på tomgång”. På Rotary International (RI) Convention 1929 valdes kungsblått och guld som officiella färger.

Rotary blir internationellt
Ytterligare 4 klubbar bildades i USA 1909 och under rotaryåret 1911-1912 blev Rotary internationellt genom att en klubb bildades i Winnipeg i Kanada. Samma år hölls den första årskongressen i Chicago och då fanns det 16 klubbar med 1 500 medlemmar. Ett knappt 100-tal rotarianer deltog i denna första kongress, där Paul Harris valdes till organisationens första president och Chesley ”Ches” Perry till dess första sekreterare. Om honom har Paul sagt, att om han själv av somliga sagts vara Rotarys arkitekt, så var Ches dess byggmästare. Ches kom
att stå kvar som sekreterare, sedermera generalsekreterare, i Rotary International ända till 1942. Paul Harris var president två år i RI, 1910-1912, därefter har presidenterna tjänstgjort ett år vardera. The National Association of Rotary Clubs, som 1912 blev The International Association of Rotary Clubs, antog slutligen namnet Rotary International år 1922.
Rotary kom till Europa 1911, då det startades klubbar i Belfast och Dublin på Irland och i London. Första världskriget stoppade utbredningen till nya länder. Ett undantag var Kuba där en klubb bildades 1915 i Havanna, men den upphörde senare liksom övriga klubbar där. Efter krigsslutet tog tillväxten fart igen och Rotary introducerades i länder som Filippinerna och Argentina 1919, Japan 1920, Frankrike, Australien, Nya Zeeland och Spanien 1921. Rotary förbjöds i Spanien under Franco-regimen.
Sedan gick utvecklingen snabbt fram till andra världskriget, vid vars början det fanns närmare 5 000 klubbar med över 200 000 rotarianer i 77 länder. Tio länder i Östeuropa försvann ur Rotary under andra världskriget, förutom de temporärt uteslutna Tyskland och Spanien. Däremot gjorde rotaryklubbar i andra krigshärjade länder uppmärksammade insatser på hemmafronten.
Rotary har nu återvänt till alla de länder och stater där det fanns rotaryklubbar före andra världskriget. De första klubbarna där tillkom i juni 1989 i Budapest och Warszawa. Klubbar finns nu också i Ryssland sedan 1990 då de första klubbarna startade i Moskva, St Petersburg, och Irkutsk.

Rotary i de nordiska länderna
Rotary introducerades i Norden på 1920-talet. Köpenhamns Rk startade 1921 och Kristiania (Oslo) Rk konstituerades den 23 februari 1922 - på Rotarys födelsedag. 1926 startade först Stockholm Rk och senare under året Helsingfors Rk. 1927 startades den första klubben i Göteborg följt av de första klubbarna i Helsingborg och Malmö 1928. Reykjavik Rk startade 1934.
Det första nordiska distriktet bildades i Norge 1927 och det första i Sverige bildades 1933. Danmark har nu 5 distrikt, Finland 6, Island 1, Norge 7 och Sverige 10.

Rotary idag
I november 2002 hade Rotary International mer än 31 000 klubbar i 164 länder och ett stort antal geografiska områden och den samlade siffran för all världens rotarianer var mer än 1,24 miljoner. Det är förvisso en utveckling som Paul Harris 1905 inte hade kunnat drömma om, även om han var visionär i sitt agerande. Utvecklingen visar organisationens inneboende styrka.
Kvinnor är medlemmar i Rotary sedan 1989 och antalet kvinnor ökar i Rotary, liksom det kvinnliga ledarskapet och antalet kvinnliga presidenter och guvernörer. Sverige hade under rotaryåret 2001-2002 de två första kvinnliga distriktsguvernörerna och det året var 10 % av rotaryvärldens distriktsguvernörer kvinnor. Många klubbar önskar fler kvinnor som medlem-mar, och det är då viktigt att i klubben skapa en atmosfär som attraherar dem.

Vart syftar Rotary?
Den officiella texten för Rotary Internationals syfte står att läsa i RI:s grundlag. Rotarys syfte är att verka för tjänandets ideal som grundval för all rättskaffens gärning och särskilt att uppmuntra och främja:
- personlig bekantskap som ett medel att tjäna
- höga etiska krav inom näringsliv och yrken; erkännande av varje nyttig verksamhets
värde; varje rotarians strävan att höja sitt yrke till ett medel att tjäna samhället
- varje rotarians tillämpande av tjänandets ideal i den egna livsföringen som människa,
yrkesman och samhällsmedborgare
- internationell förståelse, god vilja och fred genom ett världsomfattande kamratskap av
personer från näringsliv och yrken, förenade genom tjänandets ideal
Rotarys verksamhet länkades ganska snart in längs de fyra verksamhetsgrenarna: klubbtjänst, yrkestjänst, samhällstjänst och internationell tjänst. Men det gällde att ge substans åt dem, och här kom olikheterna i det gemensamma fram. Det primära inom hela rotaryrörelsen är klubbarna, vilka inom vissa bestämda ramar lever ett eget liv, som påverkas av olika lagar, sedvänjor, ekonomiska förutsättningar och annat som skiljer ett land från ett annat. Inom Rotary liksom i all annan mänsklig verksamhet märker man emellertid tydligt en sak; det är de initiativrika och starka ledarna som satt sin prägel på utvecklingen.

Rotarys motton
Vid Rotarys första årskongress i Chicago 1910 föreslog Arthur Frederick Sheldon uttrycket -”He Profits Most Who Serves His Fellows Best” som motto. Följande år framförde Benjamin Franklin Collins samma tanke med orden “Service, Not Self”, som skulle tjäna som princip för klubbarna. Dessa två uttryck sammanfördes till ”He Profits Most Who Serves Best” och ”Service Above Self” som snabbt kom att antas av alla klubbar. Det dröjde emellertid fyrtio år innan dessa båda sentenser antogs som Rotarys motton, vilket skedde vid årskongressen i Detroit 1950. Vid lagrådet i Singapore 1989 beslutades att de två valspråken skulle vara Rotarys motton med ”Service Above Self” som officiellt huvudmotto för använd-ning i rotarylitteratur och på annat sätt.

Rotarys teman
Varje RI-president har sedan mitten av 50-talet formulerat ett mål, syfte eller ett tema för året, för att på ett kortfattat och slående sätt framföra sitt specifika budskap till all världens rotarianer.
Vår hittills ende svenske RI-president, Ernst G. Breitholtz, president 1971-1972, hade temat ”Good Will Begins with You”.

Rotarys 4-frågeprov - The Four-Way Test
Herbert J. Taylor, president i Rotary International 1954-55, skapade 1932 4-frågeprovet efter att han i sin verksamhet hade konstaterat att deras etiska kod var alltför lång, vilket gjorde den svår att komma ihåg och därför opraktisk. Han menade också att man inte skulle tala om för människor vad de skulle göra, utan i stället göra att de ställde sig olika frågor. Dessa skulle bidra till att kunna avgöra om det som de var i färd med att besluta var rätt eller fel. Det kan vi använda inom såväl Rotary som i det egna personliga livet
Om de saker vi tänker, säger eller gör skall vi alltså ställa oss frågorna:
1. Är det sant?
2. Är det rättvist mot alla parter?
3. Kommer det att skapa goodwill och bättre vänskapsförhållanden?
4. Kommer det att vara till fördel för alla som berörs?

Den etiska deklarationen
Vid lagrådet i Singapore 1989 antogs en deklaration med regler avsedda att användas av rotarymedlemmar i det dagliga livet. Deklarationen innebär och under stryker främst att man som rotarian förväntas:
• betrakta mitt yrke som ett medel att - direkt eller indirekt - hjälpa andra
• tillämpa de etiska regler, både till bokstav och andemening, som gäller för mitt yrke samt följa mitt lands lagar och i praktiken omsätta högt stående moraliska normer
• hedra mitt yrke och främja dess etiska standard
• vara hederlig, lojal och rättvis mot alla dem jag kommer i kontakt med
• visa aktning och respekt för alla yrken och verksamheter, vilka är till nytta för samhället
• erbjuda min förmåga – inom yrket och i övrigt – för att ge människor arbets- och utvecklingsmöjligheter samt lindra nöd och förbättra mina medmänniskors livskvalitet.
Dessa etiska regler - om rätt och orätt, gott och ont - är krävande. Att arbeta och verka för dem ger förhoppningsvis en tillfredsställelse och glädje för egen del, liksom att många av våra framtidsvisioner kan bli en verklighet.

Framtiden
Hur ser då framtiden ut? Rotary har sina stadgar och bestämmelser, som varje klubb förpliktigat sig att följa i och med att den fick sitt charterbevis. Man skall inte glömma, vare sig den enskilda rotarianen eller klubbledningen, att man som rotarian inte bara skall äta en måltid tillsammans utan att det förpliktigar att varar med i denna stora internationella organisation. Alla kan inte göra stordåd. Alla kan dock hjälpa till att föra arvet från Paul Harris vidare.