Lumpartiden blev dock inte den succé som jag hade hoppats på. Jag har aldrig trivts vidare bra i grupp och inte heller att ta order. Tiden i uniform blev kort sagt bedrövlig. Jag hade åtskilliga kasernförbud och andra former av diciplinstraff och satt dessutom i "buren" två gånger. Första gången fick jag sju dagar och anledningen kan göra det samma. Vid det andra tillfället blev det åtta dagar, straffet utdömdes civilt vid Gävle Rådhusrätt som jag nu gästade för tredje gången. (Jag började bli riktigt hemtam i rättvisans korridorer.) Brottets art är en god illustration till den mentala utvecklingen och mognaden vid den här tiden. Eld och krut finns med även här som den röda tråden.

Jag tyckte mycket om att skjuta med olika vapen från tidig barndom. Intresset mattades knappast i lumpen - dock inte på skjutbanan, skott för skott med markering och annat larv. Inte heller som jägare i skog och mark, jag har aldrig jagat i hela mitt liv och tänker aldrig göra det heller. Nej, med skjuta menar jag just: Skjuta! Panga på; dra en salva från höften som de gjorde på film på den tiden. Att slita sexskjutaren ur hölstret och skjuta mot tomglas och burkar. (Där fann jag en sagolik och infantil njutning.) Eller att dra av en salva från kulsprutepistolen och skriva signaturen på väggen till ett rivningshus som de stora pojkarna: Lucky Luciano, Schultz, Dillinger, Al Capone och allt vad de hette; de stora skurkarna under depressionen i Amerika. I filmens värld var Allan Ladd, Burt Lancaster och Kirk Douglas stora föredömen, killar som kunde konsten. Hårda män som jag såg upp till och försökte efterlikna så gott jag förmådde. Alla sköt de med revolver och maskingevär från höften. Nu för tiden håller man revolvern helt fegt med båda händerna och skriker: "Freeze!" Charmen har på sätt och vis försvunnit med tvåhandsfattningen. Det var bättre förr!

Hur som helst, under julledigheten 1956 smög jag hem min kulsprutepistol, sex magasin och massor med 9 millimeters ammunition. Nu skulle det bli skjuta av!

Läs hela kapitlet och det som hitintills är utgivet av boken här:
http://www.formgren.com/leif/page.php?id=32