Ingen har väl undgått Sveriges nya mediafenomen, Anna Anka. Bara namnet öppnar ju för roliga associationer och nedlåtande kommentarer. Anna har kölhalats i de flesta media och framstår för många som urtypen för en blond "bimbo". Det är väl inte så konstigt då några av hennes uttalanden onekligen är rätt okonventionella.

Jag tänker inte lägga tid på att försvara alla Ankas uttalanden eftersom jag inte håller med henne på alla punkter. Däremot roas jag en hel del av den bestörtning hennes uttalanden framkallat. I landet lagom så framhålls det ju gärna hur duktiga vi är på demokrati och yttrandefrihet - men det man säger högt eller trycker i skrift måste ju vara så politiskt korrekt - annars sågas vederbörande obönhörligen jämte fotknölarna, av både media och politiska makthavare.

Entreprenören i mig blev dock rasande härom veckan när Vänsterpartiet hotade med att kliva av samarbetet med Socialdemokraterna. Anledningen var att de sistnämnda ville upphandla fler tjänster från privata aktörer.
Vänsterpartiets argument var att de inte ville gynna vinstdrivande företag och att kommunen var den enda som kunde stå som garant för heltidsanställningar och höga löner. Den här typen av stolligheter får man tydligen vräka ur sig hur som helst, utan mediastorm, och gemene man förutsätts att godta detta som någon form av godartatad idealism. Jo tjena, var i helsingefyr finns den dokumentation som visar att anställda inom offentlig sektor arbetar både lyckligare och rikare än de som har en privat arbetsgivare?

Ge folk möjligheten att söka sig till den arbetsplats som ger just dem bra personliga möjligheter. En del prioriterar hög lön, andra flexibilitet och vissa den personliga utvecklingen. Skulle en privat arbetsgivare vara sämre att tillmötesgå detta än monopolstyrd offentlig verksamhet? Dessutom är ju, av vissa, den förhatliga vinsten ett måste för att klara av både utveckling, investeringar och för att stå pall även tuffare år.

Vad det gäller politiken förordar jag således direkta personval där var och en får stå för sina personliga åsikter och löften, och inte bara gömma sig bakom en politiskt korrekt fasad. Vad det gäller Anna Anka ser jag ingen som helst anledning att döma henne som person utan hoppas bara att flera oavsett rang och ursprung vågar kliva fram och säga vad just de tycker. Det blir ju liksom lite roligare då, för alla är ju faktiskt inte alls likadana, även om det var det man försökte lära mig i grundskolan på 70-talet.

Så lugn, du får tycka vad du vill och säga nästan vad du vill. Däremot så skall vi nog passa oss för det gamla ordspråket "Mycket snack och lite verkstad" - då är det bättre att leva upp till mottot "Bättre bra gjort än bra sagt".