Jonas ”Sunkan” Sundquist är idag 38 år. Han föddes i Stockholm, flyttade som bebis till Östersund och sedan vidare till Karlstad. Pluggade ett år i USA, gjorde lumpen som kustjägare och jobbade sedan utomlands ett antal år som dykinstruktör innan han kom till ro (nja…) i Gävle 1995. Han jobbade på krogen i början, var badvakt på Fjärran Höjder, körde taxi, jobbade sedan på VM-data i några år då han samtidigt drev Gävle Dykskola i fem år. Efter att ha blivit utbränd och tänkt efter vad han ville göra med sitt liv, så tog hans karriär en helt ny väg kan man säga.

Inte så vanligt kanske att en människa väljer bort vår härliga svenska sommar (ja när den inte regnar bort då vill säga) mot ett kallt Svalbard, men det gör Jonas så gärna. Företaget han jobbar för då heter PolarQuest och har sitt huvudkontor i Göteborg.

I Svalbard tar man sig runt bland isberg och packis med olika fartyg som rymmer allt från 15-50 passagerare. Jonas ville att jag skulle vara med och se lite hur han jobbar, så runt midsommar förra året så fick jag följa med på ett fartyg en vecka i Svalbard. Vilken upplevelse! Vad otroligt lugnt och vackert det var! Jag kan fortfarande knappt fatta att lilla jag, sommartjejen, har varit i Svalbard. Häftigast var nog att solen aldrig går ner (midnattssol) då det är ”sommar” i Svalbard, så när man skulle gå och lägga sig så var det fortfarande jätteljust ute. Superhäftigt var det också när vi gick omkring bland en massa lata, feta, fisande och rapande valrossar. Jobbigast var nog när det var mycket sjögång en dag och jag måste gå ifrån middagen just innan min chokladdessert som jag hade beställt var på väg in... då blev jag sur!

Jag åkte med fartyget M/S Quest som har fina hytter med dusch/toalett i alla rum, en fin restaurang med 3-rätters meny både vid lunch och middag (vilken lyx med dessert även vid lunchen va!) och till sist en panoramalounge med ett litet bibliotek och även en bar såklart. Vi var 50 passagerare och 25 besättningsmän. Nationaliteten på besättningen var b la Ukraina, Jamaica, Filippinerna och Rumänien. En läkare finns också alltid med på varje expedition. Vi passagerare bestod mest av svenskar, men även några ifrån Sydafrika, USA och Danmark. Medelåldern på passagerarna låg på runt 50-60 år. Jonas och de tre andra guidernas uppgift är att ta hand om alla äventyrslystna passagerare hela dagarna. De håller föreläsningar om isbjörnar, Andrés luftballong-expedition, glaciärer etc och sedan tar de med passagerarna på två expeditioner varje dag i Zodiaker (stora gummibåtar). Antingen gör man en landstigning eller så åker man ”bara” runt och njuter bland magnifika isskapelser och spanar efter djur.

Säkerheten är viktig och alla guider måste alltid vara beväpnade ifall att en isbjörn skulle anfalla. Man får aldrig gå iland någonstans om man ser en isbjörn på håll eller sett färska spår av en isbjörn. Det man annars kan få syn på är valrossar, flera olika sälarter, polarrävar, renar, en massa fåglar (börjar förresten bli lite gubbvarning på Jonas för han börjar bete sig lite väl mycket som en fågelskådare emellanåt) och ibland även valar. Det som är lurigt är att vädret kan växla så enormt fort – från spegelblankt och vindstilla med strålande solsken, till snöstorm inom en halvtimme.

På midsommarafton så ordnade besättningen en barbecue ute på däck och Jonas hade såklart shorts (!) på sig dagen till ära. När vi en annan dag tagit oss till 80 grader Nord (wow!) så tutade kaptenen och då fick de som ville hoppa i och bada ifrån fartyget. Behöver jag berätta att jag var först i??! +2 grader var det i vattnet och det var så kallt att det var omöjligt att prata medan man låg i. Men det var det klart värt, för jag fick ett diplom i min hand där det stod att jag faktiskt badat i Arktis!

Jonas ansvarar även också för att PolarQuest fartyg håller måtten inför varje säsong (heter så tjusigt som ”Operation Manager”) och det är en hel del jobb med det vill jag lova. Genomgång av alla hytter, förbättringar, ändringar och inköp som behöver göras. I april varje år så ska ett av fartygen transporteras från Helsingborg till Skottland och sedan hela vägen upp till Svalbard och då är alltid Jonas med för att kolla att alla rutiner flyter på som de ska, att maten är god och att besättningen fungerar. Förra året så såg de fem olika valarter (!) under en och samma dag då de åkte längs Lofoten (en ögrupp utanför Norges nordvästra kust).

För snart två veckor sedan kom Jonas hem från sitt andra favoritställe i världen – Antarktis. Denna gång var han bara iväg på en kortresa på två veckor (brukar vara runt sex veckor annars). Det han har ändrat på sedan vi träffades är att han är borta högst tre veckor i sträck numera. Hm, när jag tänker efter så har det nog blivit ett krav från min sida… När det är jobb i Antarktis så jobbar han för företaget Waterproof och denna gång var han både expeditionsledare och dykledare. Det blev en ganska tuff resa vad jag förstår. Till att börja med så blev de försenade iväg från hamnen 10 timmar, beroende på att turen innan hade haft väldigt stormigt och så hade även en massa saker plus värmeaggregatet gått sönder i stormen så det måste hinna fixas först också. Till råga på allt så kom en av de fyra guiderna inte med flyget och hann alltså inte med på fartyget innan det seglade iväg.

Sedan tar det tre dygn över från Argentina till Antarktiska halvön och de hade en väldigt stormig (”det gungar rätt bra” som Jonas brukar uttrycka sig då) Drak-passage över. För första gången var jag faktiskt orolig. Men det gick bra såklart och det ska mer till för att Jonas ska bli stressad, gammal kustjägare som han är. Han satt och försökte jobba vid datorn medan fartyget lutade 45 grader! Fast förresten, förra gången han var där så satt de fast i packisen i 1-2 dygn och då blev han faktiskt lite stressad.

Han pratar även om att han vill att jag ska följa med honom till Antarktis någon gång, men nej jag är ju en sådan där mes som blir sjösjuk lätt. Fast det vore ju mysigt att gosa med några pingviner förstås… Det som är jobbigast med de här lite udda resmålen är att det inte finns täckning på dessa breddgrader, så vi kan inte ringa eller smsa varandra (förutom när Jonas är busig och ringer en kortis från satellittelefonen då). Tack och lov så kan vi maila till varandra, men det är dyrt det!

Jonas är äventyrslysten och ständigt nyfiken på att lära sig nya saker. Ett vanligt Svenssonliv (ett sånt där som jag lever typ) lockar honom inte direkt. Han är nästan aldrig trött och grinig, utan är en riktig tuffing. Fast på insidan är han en otroligt varm, hjälpsam och ödmjuk människa som har ett stort hjärta för miljön, arbetet, familjen och vännerna. Han är även väldigt romantisk för att vara en "äventyrare" och det är aldrig fel, eller vad säger ni tjejer? Lugn och ro lockar honom inte så mycket, utan fart och fläkt ska det vara (fast jag har faktiskt lärt honom att ta sovmorgon någon gång ibland).

När han har tid över så sysslar han med lite allt möjligt. Tog skärmflygarcert för några år sedan, åker motorcykel, går alla möjliga kurser emellanåt som t ex i PhotoShop, han besteg Kilimanjaro 2007, har deltagit och fullföljt en av världens tuffaste längdskidtävling "Arctic Circle Race" på Grönland (3 dagars åkande med packning på ryggen), tagit alla förarbehörigheter på körkortet (förutom en då), gått fartygbefälsutbildning, i somras gick han en kurs och blev forsränningsguide, han har badat i varma källor och dykt i "Thingvellir" (en spricka mellan kontinentalsocklarna) på Island, han utbildar i Hjärt-och Lungräddning (senast alla funkisar på Friskis&Svettis), tränar på Friskis&Svettis (går t.o.m med mig på aerobicspass!), gillar att laga mat, har åkt Vasaloppet (bakfull dessutom...), jobbar extra på Expert ibland, lagar kompisars dykprylar, jagar, gör hemsidor åt kompisar, åker mountainbike och tackar heller inte nej när det är festligheter på gång. Puh, fick jag med allt där?!! Jo, han är även en duktig fotograf så så fort han får en liten stund över så går han igenom och redigerar sina foton och här snackar vi inte om några foton, utan snarare tusentals!

Här har vi en kille som har förstått hur man lever livet och hur man även får ut så mycket som möjligt av det. Hans motto är (i varje fall innan vi träffades) att försöka göra något annorlunda, nytt och spännande varje månad (!). Fast nu kan det nog lika gärna vara att åka med mig och mina barn till Leksand Sommarland och busa över en dag, för det är ju också lite nytt för honom. Eller varför inte bli slagen i pingis av mig en dag ute i gröngräset i min sommarstuga... hehe.

Han är nästan heller aldrig trött konstigt nog. Han är kvällspigg OCH morgonpigg (hur sjutton går det ihop???). Någon gång då han faktiskt har ont i huvudet eller känner sig lite sliten så tänker jag nöjt för mig själv ”Yes, han är dödlig som vi andra!” (alltså att han inte är en robot typ). Tro det eller ej, men han kan faktiskt sitta still när vi går på bio! Förra våren var han dock lite nervös för då tog vi en vanlig charterresa till Samos och det var något helt nytt för honom. Det klarade han faktiskt galant med hjälp av lite korsord och soduko på stranden, Gin & Tonic på balkongen och hyrning av vespor varje dag. Fast han ville gärna ha klart för sig varje morgon hur dagens upplägg skulle se ut med tider och aktiviteter (han har inte riktigt fattat vad semester betyder än tror jag...)

Hans största fasa är helt klart att bli gammal och att inte kunna ta hand om sig själv. Häromdagen när vi såg en hjälplös gammal senil gubbe på TV så sade han – ”Om jag blir sådär Jessica, så skjut mig!”

Jaja han får väl hålla på med sina äventyr så länge han vill och orkar, bara jag får vara med på ett hörn så. Kanske även han - Världens bästa Sunkan, blir vuxen en dag… Som min pappa brukar säga när han ska retas med Jonas – ”Vad ska du bli när du blir stor då Jonas?”