När vi närmar oss Hemlingbys idrottsområde ligger dimman tät över skogen. Men som tur var är det upplyst i spåret. Vi sätter av. Pratar om det ena och det andra samtidigt som jycken nosar på allt. Någon dra av den klassiska: -Vad skulle vi göra om vi mötte en björn här mitt i spåret?

Vandrar på i exakt 17 min sen blir det SVART. HELT JÄVLA SVART!

Där står vi mitt i spåret och ser inget och då menar jag inget.

Båda blir rädda och börjar fumla med mobilerna.
Ingen har lampa på sin ...satan varför skulle jag satsa på en med blixt istället?

Vi lyser oss fram med displayerna... tar oss lite framåt tills vi hittar ett träd med markeringen som säger att vi kommit endast 2km av 6.
Det är bara att vända och lysa med mobilen 1m framåt.
Total jävla skräckupplevelse. Varför jo därför att om man hade möt en björn eller en liten räv hade nysit till då hade man viljat springa, men se det kan man inte när man inte ser något alls och bara har en stig att följa. då flyr man ingenstans. Det är antingen att trava ut i skogen och stuka fötter plus ramla HÅRT. Eller försöka springa i snigel fart i ljuset av en display jävel.
En känlsa av klaustrofobi fast du är mitt i skogen.

Hade jag varit ensam hade jag fått panik, hade vi inte haft mobilerna hade vi inte varit hemma ännu (läs morgonen efter då vi tagit oss hem från typ andra sidan Gästrikland).

Som tur var kom vi ut till slut och då började vi leta efter skylten där det borde stå att ljuset släcks kl 2200.

Överraskande nog så: FINNS DET INGEN SKYLT!
Men vi hittade på en skylt som talar om hur det ska sopsorteras där uppe i vårt fina idrottsområde.
NEJ FY FAN för Hemlingby.
Gillade inte "Gävle joggar jorden runt" där och då och inget tycks ha blivit bättre.

Glädjande nog hitta vi på några rondellhundar som frotterade kön på vägen hem.