Ni svenskar är ett underligt folk. Det inkluderar mig också. Det var generationer sedan vi hade hot riktat mot nationen. Förutom någon grundstött ubåt förstås. Svenskarna är vana, i princip hjärntvättade av trygghetsmodellerna som byggt Sverige.
Det händer inte mig. Känns det igen? Katastrofer, olyckor, arbetslöshet. Inkassokrav, kronofogde eller mista huset. Det händer aldrig mig. USA:s skulder ägs till 70% av andra länder. Grekland och nu Spaniens regeringar går ut med ekonomiska stödpaket för att rädda landet. Tyskland och England har bekymmer. Ericsson lägger ner i Gävle och vi dras med Sveriges högsta ungdomsarbetslöshet. Det-händer-inte-mig-mentaliteten har slutat fungera.

Vi utsätter oss aldrig för risk. Andra utsätter dig för det. Du blir avskedad. Du reagerar; hjälp vad gör jag nu! Du faller mjukt i systemets skyddsnät och lotsas (läs låtsas) fram i en förenklad verklighet. Hela tiden utsätts du att reagera. Tron att andra ska rädda dig ur knipan och vara nöjd med den situation du har är den största lögnen du säger dig. Vikten av att agera nu för att komma helskinnad ur den kommande depressionen, som många förespråkar, är av största vikt. Och oavsett hur den ekonomiska balansen kommer se ut de kommande åren, är det alltid rätt att jobba i egen sak. Ingen annan kommer göra det.

Obeslutsamhet är ett inre hot. Att ta ett beslut och lära av det är en typ av risk som vi kan hantera. Vi lär oss av misstag och dåliga beslut. De går att rätta till. Alla resurser finns inom dig och det är ditt första beslut huruvida du vill ta fram och utnyttja dem eller låta dig utnyttjas.