- Man vänjer sig vid den kropp man har. Fördelarna väger upp nackdelarna säger han.
Det problematiska kan vara att hitta kläder. Att gå på stan och spontanshoppa är en omöjlighet, Martin måste specialbeställa från internet. Detta gäller även skor, där han besitter en storlek på 48.5. Att ta sig in och ur polisbilarna är inte heller det lättaste.
- Mina kollegor har väldigt roligt åt mig. Jag tycker att bilarna är alldeles för trånga, säger Martin och skrattar.
Privat kör han en BMW 5-serie, en storbilsmodell som givetvis är vald på grund av rymligheten. Men så finns det fördelar. Det finns inte mycket som är för tungt för Martin. Vänner och bekanta är heller inte sena med att dra fördel av hans styrka, ska det flyttas och bäras stora möbler är han en självklar hjälp, som dessutom tycker att det är roligt att få vara med. Inte ens ett piano är en för tung utmaning.
- Den knäppaste grejen jag har fått hjälpa till med är att lyfta upp en gammal häst som hade vält och inte ville resa sig.
Den historien slutade visserligen olyckligt, hästen hade helt enkelt bestämt sig för att hälsa hem och inte ens Martins styrka kunde bidra med någon mer livslust. Men det var ett bra försök. Andra djur han får ta sig an är glasfiberbockarna som står utplacerade i Gävle under sommaren. Efter blöta kvällar får folk ibland för sig att flytta dessa färgglada bockar till opassande ställen där de stör trafiken. Då blir det Martin som får åka ut och med en enkel manöver ställa dem på plats igen. Motvillig medger han att hans stora yttre kommer till fördel även i andra sammanhang som polis, han tycker inte att det är rätt, men många får större respekt och lyssnar mer på honom på grund av hur han ser ut.
- Man använder olika sätt för att lösa situationer, och jag får ju mycket gratis för att mitt utseende är avskräckande.

Men som person är han inte särskilt avskräckande. Tvärt om. Martin är en väldigt lugn och ödmjuk person som inte har nära till hands för att skryta. Han har helt enkelt insett vad det innebär att vara stor till växten, vilket han alltid varit, och så gör han det bästa av saken, och finner platser och tillfällen där han kan komma till sin fulla rätt. Att han hade en styrka utöver det vanliga insåg han inte förrän i 16-årsåldern. Han växte upp i ett litet samhälle utanför Söderhamn, så i traktens gym fanns det inte så många att jämföra sig med. Men när han fick nys om att det svenska ungdomsrekordet i marklyft låg på 300 kilo och han själv drog 270 kilo så insåg han att han hade potential. Då hade han dessutom bara tränat på gym under tre år, som ett komplement till hockeyträningarna. Någon tanke på att så småningom tävla inom styrka fanns inte med just då. Även om upptäckten av Magnus Samuelsson hade satt igång en fascination, då Samuelsson han tog hem förstaplatsen i Världen starkaste man 1998.
- Det var en helt ny sport, jag hade aldrig sett något liknande förut. Det var något väldig lockande. Men jag var mer imponerad än att vilja tävla själv, säger Martin.

Men nog fanns det en tävlingsinstinkt trots allt, det hade han känt redan under hockeytiden, så 2005 deltog han i sin första tävling, ett kval inför Sveriges starkaste man. Men en ryggskada gjorde att det endast blev två tävlingar innan han var tvungen att ta en viloperiod på fem år, med endast rehabiliteringsträning. Därför var det nog en del starka män som fann det förvånande när Martin kom från till synes ingenstans och knep andraplatsen i Sveriges starkaste man 2011. Vanligare är att man är med några år innan man kommer så långt som till prispallen. Ännu en gång briljerande han i grenen marklyft, där han dessutom vann över årets mästare, Johannes Årsjö.
- Jag måste bara bli jämnare och lika starkt i alla grenar. Men det kommer väl med tiden.
Silvermedaljen har givetvis gett mersmak, och till sommaren ska han delta i två stora tävlingar, först Nordens starkaste man och sedan är det dags igen för Sveriges starkaste man. Även om fina placeringar är målet är det även inspirerande bara att tävla och att få träffa motståndare.
- Jag hittar nya mål när jag ser hur duktiga andra är, och ser vad som faktiskt är möjligt. Annars är det lätt att nöja sig med sina egna resultat, säger han.

Andra inspirationskällor är instruktörer och träningskompisar på Gävle Kraftsportsklubb, där Martin sedan ett par månader tillbaka är ordförande. Där vistas en del gamla rävar, som till exempel Sveriges starkaste tyngdlyftare, Anders Bergström. Även personer som Ronnie Lentz och Peter Eriksson är viktiga träningskompisar som uppmuntrar och peppar.
- Det är skönt att det finns bra människor runtomkring, det är ett kriterium för att man ska kunna bli bättre, säger han.
Av den anledningen är han innerligt tacksam för att Robert Brolin fanns i Söderhamn när tanken på denna sport tog fart. Robert hade själv deltagit i ett flertal tävlingar och delade med sig av sina träningsredskap.
- Hade inte han funnits så hade jag inte varit här i dag, säger Martin.
Målet är givetvis att bli världens starkaste man. Men trots att han uppskattar tävlingsmomenten så poängterar han ändå att det är träningen i sig som är det roligaste.
- Det är en så skön känsla i kroppen när man har tränat och är alldeles slut. Och det är roligt när man utvecklas, det är lite som en drog, man vill bara bli bättre och bättre hela tiden, säger Martin Forsmark och ler.
Marie Björk

FAKTARUTA
Namn: Martin Forsmark
Bor: Gävle
Uppvuxen: I Söderhamn
Yrke: Polisassistent
Utmärkelse: Sveriges näst starkaste man
Längd: 1.99 meter
Vikt: 150 kilo
Ålder: 28 år
Matvanor: 5 mål mat per dag
Dolda intressen: Musik. Han har spelat gitarr i 18 år och varit förband åt Mustasch.
Träningsmusik: Det experimentella metalbandet Meshuggah återkommer alltid när det ska lyftas tungt.