Men sedan såg jag att det var ett lodjur, som spatserade fram över isen. Lugnt och majestätiskt vandrade den fram och ingenting verkade kunna få den att avvika från sitt mål.
Jag öppnade fönstret och satte på varningsblinkers. Det var lugnt och stilla. Ingen trafik. Jag tog upp min mobil och tog ett foto från långt håll men bilden blev ändå ganska bra.

Lodjuret verkade inte misstycka och brydde sig inte om mig utan fortsatte gå och korsade sedan järnvägen och försvann bland träden utom synhåll. Under tiden hade en annan bil från Sandviken också stannat för att titta på lodjuret. Det var verkligen en ovanlig händelse som jag kommer att minnas länge!