Konstnärsporträtt- Michael Larsson, en kulturell nomad
13/6, 2008 kl. 23:23Michael Larsson föddes 1980 i Polen. Trots att han till största delen bott i Gävle så har han hunnit med att jobba och studera i de flesta Europeiska storstäderna.
- Jag pluggar videokonst vid Lasalle, College of The Arts. Jag har precis avslutat mitt andra utav tre år som leder till en examen i videokonst. Anledningen till varför jag valde Singapore är ganska enkel, jag letade efter en utbildning som överensstämde med mina intressen och vad jag arbetat och utbildat mig inom tidigare. Videokonst kändes nästintill skräddarsytt så valet kom naturligt. Att det blev i Singapore såg jag som en intressant utmaning samtidigt som en möjlighet att uppleva den delen av världen.
Hur är ditt tillvägagångssätt i ditt skapande?
- Det är väldigt olika från projekt till projekt. Det börjar oftast med en upplevelse eller något jag reagerar på. Ibland leder det till associationer i form av bilder och ljud, en slags visuell föreställning. Det räcker att någon berättar något, eller att jag ser en situation inträffa framför mig för att sätta igång en kedjereaktion av bilder. Om jag känner att det vore intressant eller har ett behov av att bearbeta tankarna eller iden som dykt upp brukar jag skissa någon form av collage på papper. Allt är ju i grund och botten bilder och ljud som ska sättas ihop till ett pussel som ingen vet hur det i sin helhet faktiskt ser ut. Nästa steg brukar bestå av två parallella processer, den ena är ihopplockande av material samtidigt som jag funderar över på vilket sätt videon (om det är en video) ska presenteras på. Faktum är att om det är en video som ska visas är utrymmet den visas i minst lika viktig som materialet självt. Det är en missuppfattning att alla videos kan projiceras på en vit duk i ett mörkt rum. Utrymmet har minst lika stor psykologisk inverkan och kan i värsta fall förstöra videon. Jag är dock lite emot klassiska institutioner av konst och föredrar gör-det-själv metoder och gerilla-strategier. På så vis kan det främja innovation i framförandet av kreativa skapelser istället för konventioner som innefattar risker för stagnation.
Du är en del av Deadpixel som fått en del uppmärksamhet i Gävle på sistone.
- Deadpixel är något jag skulle vilja definiera som en visuell label, den innefattar ett samarbete mellan mig och några vänner i Gävle. I grunden handlar det om installationer och visualisationer som används live i samband med konserter eller DJ-spelningar där video och ljud samspelar med musiken för att expandera utrymmet till en audivisuell helhet. Jag ser det lite som en förlängning av videokonsten, i och med det har den tillika en enorm potential att utvecklas i all oändlighet. Detta, oavsett om det inträffar på en klubb eller utomhus på en gata. I slutändan handlar det om att prova sig fram med människors sinnen och skapa audivisuella intryck som förlänger uppfattningen av tid och utrymme. Hörsel och syn är bara en början. Deadpixel är resultatet av ett mångårigt samarbete mellan ett fåtal människor med likartade intressen och med en nästintill oändlig drivkraft att skapa något med ibland väldigt enkla medel. Det här är bara början.
Michael kommer hem till Gävle igen i mitten av juni och blir hemma i cirka 1,5 månad innan han återvänder till Singapore. Vad som händer efter utbildningen vet han inte
- Det finns ju en möjlighet att jag bosätter mig i Gävle ett tag beroende på vad som händer och var jag kan fortsätta med mitt arbete. Planeten har krympt en aning efter allt resande så vi får se vart jag tar vägen.
Text Viktor Eriksson
1 000:- exkl. moms
Antal tecken i artikeln: 4073
Materialet får bara användas, helt eller delvis, efter godkännande av publicisten eller medverkande i text och foto.