Hur blev det nu så här? Den tröttsamma vänstern i Sverige ser naturligtvis felet i den avreglering som skett, det gör man alltid. Den stat, som inte ens klarar av att få ett kasino att gå med vinst, ska ges stora uppgifter som företagare. Det är för det mesta fel, men man kanske har en poäng om el-marknaden, för en gångs skull.
Avregleringen har nämligen inte skett till någon normal marknad, utan till en marknad där några få företag är ovanligt dominerande. E-on, Fortum och Vattenfall har i princip getts rätten att kontrollera priserna och man gör det naturligtvis med företagens bästa för ögonen.
Många strategier kan utnyttjas, en är att låta kärnkraft stå stilla under högsäsong, en annan att tömma vattenmagasin under lågsäsong. Båda leder till att importen av el-kraft under högsäsongen stiger. Tillskottet kommer då från tysk och dansk kol-kraft, som är ett ineffektivt sätt att producera el, det vill säga dyrt. Eftersom priserna sätts på den nordiska börsen (Nordpol) blir den dyraste producenten riktningsgivande för alla andra. Den el som produceras med vatten och kärnkraft prissätts som om den producerats med kol.
Således: där företagen producerar för 5-20 öre per kilowattimme, kan man fakturera för 80 öre. Till det kommer skatter på omkring 65 öre. Dessutom den provocerande avgiften på 5 öre för el-certifikat, en avgift för att bygga ut onödig vindkraft. Följden blir en mycket stor överföring av förmögenheter från hushållen i Sverige till internationella el-bolag. Vid svenska köksbord sitter man chockade över de senaste fakturorna.
Visst kan hushåll parera genom att sänka värmen inomhus och göra andra besparingar. Men det innebär att ge upp standard, till förmån för el-bolagen. Det är därför ingen bra lösning.
Vad man kan göra från politiskt håll är att försöka skapa konkurrens i denna besynnerliga marknad. Men det är knappast möjligt annat än på ganska lång sikt. Det finns dock ett annat sätt som kan bli effektivt på kortare sikt.
Det innebär att skifta om all skatt. Företag som i likhet med el-bolagen får s k ”windfall profits”, dvs vinster som inte bygger på den egna verksamheten, beskattas nästan konfiskatoriskt för detta. I detta fall lägger staten förslagsvis 65 öres skatt per kilowatttimme på el-bolagens vatten- och kärnkraft som prissätts enligt kolkraftens kostnader. Samtidigt som man tar bort motsvarande el-skatt på hushållen. Det får förmodligen ganska välgörande effekter.
Det kommer inte att finnas några fördelar för el-bolagen att manipulera med tillgången på el-kraft under högsäsong. Redan det är en betydande vinst. Denna marknad är för viktig för att det ens ska få förekomma misstankar mot producenter för att bete sig opportunistiskt. Det gäller naturligtvis hushållens ekonomi, men företag som är stora användare av el-kraft behöver också ett kraftfullt skydd. Delvis kan de få detta genom ett sådant förslag, men på sikt kan skyddet utvidgas med att den el-krävande industrin ges tillåtelse att bygga ett eget kärnkraftverk, varför inte genom att återstarta Barsebäck?
Hushållen blir vinnare genom att el-räkningarna blir mer hanterbara. Det är en egendomlig ordning att det finns hushåll i ett välmående Sverige som överväger att ta ett banklån för att kunna betala sin el-räkning. Den som för tio år sedan hade ställt prognosen att hushållets största utgift inom ett decennium skulle bli el-notan, hade troligen avfärdats. Men nu är vi där.

Bodås i januari 2011

Kurt Wickman