Mattias Hugosson
26/4, 2008 kl. 23:59Förra året firade Gefle IF:s målvakt Mattias Hugosson tioårsjubileum som spelare i klubben. Han har varit med och byggt upp Gefle IF under mer än ett decennium och beslutade sig nyligen för att fortsätta göra det under de närmaste två åren trots att storklubbar som IFK Göteborg velat kontraktera honom.
På tomten utanför det röda huset finns gungställningar och leksaker, det syns att det bor en barnfamilj här och familjen är också det som Mattias Hugosson sätter främst. Det var den största anledningen till att han tackade nej till IFK Göteborg.
– Jag har skrivit under ett tvåårskontrakt för Gefle IF, säger Mattias och sätter i gång kaffebryggaren.
Han ger ett lugnt och tryggt intryck, samma egenskaper som han hyllats för på fotbollsplanen.
Själv är han tillbaka i sina barndomstrakter, det nya huset ligger nämligen inte långt i från kedjehusområdet där han själv växte upp.
– Förutom två-tre år i Sätra när jag var riktigt liten så har jag bott nästan hela mitt liv här i Valbo, säger Mattias.
Ishockeyn var nummer ett
Uppväxten präglades av en hel del sport, Mattias var precis som storebrorsan Fredrik en riktig idrottskille, men att det var fotbollen som skulle bli hans stora kall var inte alls självklart från början.
– Jag höll på med både ishockey och fotboll, men även pingis, basket, tennis och innebandy. Men det var ishockeyn som var nummer ett för mig.
Det var först när Mattias var i tonåren som han ändrade inriktning och fotbollen hamnade på första platsen.
– När jag var 17 år höll jag på att bli värvad till Brages juniorlag, jag fick provspela med dem, men jag tackade nej och började spela med Forsbacka istället.
Även Mattias storebror Fredrik spelade i Forsbacka och bröderna har hållit ihop livet igenom.
– Fredrik och jag står varandra nära. Vi har båda hållit på med idrott större delen av våra liv och vi har samma syn på spelet. Fredrik har varit mitt bollblank, säger Mattias om sin tre år äldre bror.
En tung period
Att Mattias var en talang visade han inte minst prov på i Forsbacka och snart bytte han lag till Valbo FF. I samma veva ryckte han in i lumpen på I14 i Gävle.
– Det var en tung period. Jag hade väl förhoppningar att det skulle gå betydligt snabbare inom fotbollen för mig, men det var inte så lätt. Det var först när jag var 24 år som jag kom med i Gefle IF, berättar Mattias och tillägger:
– Men de säger ju att en målvakt blir bättre ju äldre han blir eftersom det handlar om utveckling.
När Mattias blev värvad till GIF kände han ingen i laget, men det gick ganska snabbt att komma in i gemenskapen.
¬– De är ödmjuka killar och jag kände mig välkommen. Halva första säsongen stod jag som målvakt i B-laget, men efter sommaruppehållet fick jag chansen att göra A-lagsdebut.
Det var härligt!
Hyllad för spelstilen
Resten är som man säger historia, Mattias har blivit mycket hyllad för sin fina spelstil och han var med och förde upp laget i Allsvenskan 2004, mycket tack vare sitt skickliga målvaktsspel. Han hade dessutom den högsta räddningsprocenten i Allsvenskan under säsongen 2007.
Men att spela fotboll på elitnivå blev en omställning för Mattias som tidigare spelat i division fyra.
– Det är mycket som kretsar kring fotbollen när man spelar på elitnivå, tidigare när jag spelade i division fyra kunde vi gå ut efter en lördagsmatch. Men när jag började i GIF var det slut med det, nu måste jag tänka på hur jag lever. Är vi till exempel bortbjudna två dagar före en match och det bjuds på vin så måste jag tacka nej, säger han, men ser inte allt för ledsen ut för det.
Det är lätt att tro att fotbollen är det som Mattias lägger all sin tid på förutom familjen, men så är det inte. Mattias har börjat förbereda sig inför en civil karriär och läser just nu sista året på en treårig utbildning på Högskolan i Gävle.
– Jag är gammal murare, men jag har under ganska lång tid gjort en målmedveten idrottssatsning. Men jag kände att jag behövde ett yrke och eftersom jag vill jobba med människor så sökte jag in på socionomutbildningen. Tyvärr blev högskolan i Gävle av med examensrätt för den utbildningen, därför läser jag social och omsorg. Det är en treårig utbildning som inriktar sig på äldre och funktionshindrade människor, säger Mattias som tar examen nu till våren, men han funderar på om han även ska läsa de kompletterande socionomstudier som högskolan erbjuder alla som gått utbildningen som en kompensation.
– ¬ Men först ska jag ta min examen, det är målet nu så får vi se hur jag gör sedan.
Väldigt bra studiekompisar
Mattias har gått en distansutbildning och det har underlättat eftersom han då kunnat lägga upp skolarbetet så att det har passat med träningar och matcher.
– Det har inte varit lika många föreläsningar, men samtidigt har jag haft tentor som ska lämnas in precis som vanligt. Jag har väldigt bra studiekompisar som ställt upp och antecknat åt mig när det varit föreläsningar och jag har haft träning, tillägger han.
Att studera hemifrån när man har små barn kan vara svårt, men Mattias tycker ändå att det har fungerat bra.
– ¬Det är klart att barnen kanske inte förstår att pappa måste plugga, men på det stora hela har det gått bra.
Om något av barnen har bolltalang tycker han är för tidigt att säga, men fyraårige Lukas var med på en fotbollsskola förra sommaren.
– ¬Jag blev förvånad när jag upptäckte att de hade fotbollskola för så små barn, men det var mest skoj och lek och det är ju så det ska vara när de är små. Jag frågade Lukas först om han ville spela fotboll och det ville han - han blev jätteglad, säger Mattias och ler.
Camilla Lagerqvist
Fakta:
Namn: Mattias Hugosson
Gör: Målvakt i Gefle IF och studerar vid Högskolan i Gävle
Ålder: Har precis fyllt 34 år
Familj: Fru Maria och barnen Lukas 4 år och Agnes 1,5 år.
Bor: Villa i Valbo
Mest stolt över: Mina barn förstås, familjen är det absolut viktigaste.
Favoritplats i Gästrikland: Jag tycker det här stället där vi bor är fantastiskt. Annars tycker jag mycket om Boulognern. Det är ett så charmigt ställe, nära till naturen men ändå mitt i stan.
Okänd talang: Jag spelar gitarr, nu har det inte blivit så mycket de senaste åren, men i höst ska jag ta fram gitarren igen och spela lite för mig själv.
Framtidsplaner: Det närmaste målet är att jag ska ta min examen annars är det att jag ska fortsätta spela fotboll och att jag hoppas på framgångar för laget.
Denna artikel är publicerad på Frederik Olsens tidning via SvenskPress.se.
Se villkor här »