Man brukar säga att allting är större i Amerika och det är bara att instämma. LA är en alldeles vanvettigt grymt stor stad. Det är således nästan omöjligt att klara sig utan bil då staden mäter mer än 7 mil i diameter. Jag hyrde en fullstor Mercury med V8 en och en halv vecka för drygt 3000 svenska kronor. Det är prisvärt och ger besökare möjligheter att syna stadens alla hörn. Uthyrningsföretaget hämtade upp mig på flygplatsen och jag fick själv välja vilken av dollargrinen som passade bäst för ändamålet. Ett tips är att hyr gärna med en navigator då det är till stor hjälp i trafiken. Jag vill dock höja ett varningens finger - glöm inte att komplettera med kartor då jag blev rejält lurad mer än en gång under resans tripp. Visst var det väl lite skit bakom inställningarna men eftersom att staden består av flera mindre städer och många vägnamn återfinns på ett flertal ställen så är det inte dumt med en helgardering.

Trafiken i LA
Att köra bil i Los Angeles är i princip lika lätt som i en större svensk stad. Det gäller dock att hålla utkik i god tid innan var man ska svänga av när det är sex filer och det är olika hastigheter i alla. Genomsnittshastigheten har höjts rejält på senare år och numera kör de flesta i 75 miles per hour (125 km/h) när det är möjligt och då går det undan rejält när avfarterna närmar sig. För ett antal år sedan var högsta tillåtna hastighet 55 mph (ca 90 km/h). Dagtid är det dock så mycket bilar att det istället blir köbildning på vägarna vilket naturligtvis är stressande åt andra hållet om man skall transportera sig ett par svenska mil genom staden. Jag förvånades också över att det var ovanligt få poliser ute efter vägarna liksom att hela bilparken är relativt ny. Då Kalifornien är föregångare på hård lagstiftning avseende katalysatorer och miljöklassade motorer har man lyckats förbättra luften i hela staden de senaste åren och den ökända smogen är faktiskt inte ett lika stort hälsoproblem som tidigare.

Det händer i Hollywood
Los Angeles-borna är mycket stolta över sin filmindustri och dess historia och den exploateras naturligtvis stenhårt. På en promenad längs Walk of Fame, den centrala delen av Hollywood Boulevard där alla filmstjärnor och artister värda namnet fått sin egen stjärna på trottoaren, möter man människor från hela världen och frilansande modeller utklädda till alla möjliga världstjärnor och actionfigurer så som Batman, Elvis, Marilyn Monroe och Spindelmannen för att nämna några.
Förutom de världsberömda Chinese Theater, Hollywoods Waxmuseum och Madame Tussauds liksom Guinness World of Records fick vi se en TV-showsinspeling live vid Kodak Theatre, där den årliga Oscarsgalan för övrigt går av stapeln. En annan kul incident var när vi på gatan erbjöds biljetter till Dr Phils TV-show som spelades in i Paramount Studios i norra Hollywood. I det tredje programmet av den tionde säsongen fick vi se Dr Phil läxa upp en mamma som besegrade sitt barn i skönhetstävlingar samt konfrontera en talesman för en sekt där den numera fängslade ledaren visat sig vara pedofil.

Universal Studios
Pratar man om film och Hollywood så är naturligtvis ett besök på Universal Studios, eller The Entertainment Capital of the World som de så blygsam kallar sig, ett måste. Turisterna vallfärdar dit, med bil naturligtvis, och slussas mycket professionellt in i det kombinerade köpland och nöjesvärld som ligger belägen i det fullt aktiva filmstudioområdet. Har ni barnasinnet någorlunda i behåll så är en dag på Universal ett smörgåsbord av upplevelser och adrenalinkickar. I den guidade turen genom studioområdet fick vi se flera välkända kulisser och rekvisita som till exempel hela kvarteret i Desperate Housewives och Norman Bates från Psycho-filmerna komma och lägga sin döda mor i kofferten på en bil när vi passerade Bates Motel. Hajen anföll även oss precis som den gjort mot gäster i mer än trettio år men störst och grymmast av dem alla är King Kong. Den nya 3D-upplevelsen är den största i världen och jätteapan räddade oss när vi blev överfallna av illasinnade dinosaurier. Vårt besökståg kantrade och dinosaurierna bokstavligen frustade artificiellt saliv i våra ansikten.
Inne i parken visade de hur man gör specialeffekter i filmer och 4D-upplevelserna med Shreck och Arnolds Terminator var fullkomligt lysande då man förutom perfekt 3D-bild även fick en dimension till i form av stolar som rörde sig, rök, vattenstänk och mänskliga skådespelare så att totalupplevelsen berörde de flesta sinnen. Värda att nämna är även vattenäventyret Jurrasic Park, chockfärden The Mummy och Simpsons sanslösa artificiella berg- och dalbana.

Santa Monica piren
Piren På Santa Monica är ett landmärke som inte får missas när man besöker LA. Detta är den sista ändpunkten på den klassiska Route 66 och otaliga filmer och TV-serier har filmats från piren som sträcker sig över den oändliga Kaliforniastranden fylld med nöjesfält, restauranger, snabbmatställen samt glass- och godisaffärer. För att inte tala om alla möjliga människor. Turister från världens alla hörn får träffa både artister, sportfiskare, mänskliga statyer och ormtjusare samt andra uppfinningsrika individer som funnit sitt sätt att tjäna någon dollar per fototillfälle.
Ingen normalt funtad människa står väl frivilligt en hel dag i 30 graders värme iförd en komplett gorillamundering bara för att roa turister. Nej i det här landet gäller det att tjäna sina egna pengar. Ingen annan gör det nämligen åt dig.

100 dollar om dagen
Ovanför piren på 3rd Street Promenade i Santa Monica finner man något så ovanligt som en gågata. Här ligger småaffärer, moderna märkesbutiker och restauranger tätt och det är en härlig ögonfröjd att beskåda persongalleriet samtidigt som man underhålls av gatumusikanter.
Jag träffade underhållaren John Dempsey från England som berättade att han tjänade ungefär 100 dollar om dagen (ca 650:-) genom att sitta och spela till hälften utklädd till någon form av plåtrobot. Han berättade glatt att tillståndet för detta endast kostade sju dollar för en säsong så även om han turnerade mest hemma i England så brukade han göra en kombinerad semestermånad om året i det stora landet i väster.
Här demonstreras det också, på ett mycket fredligt sätt skall tilläggas. I flera gathörn står denna lördag kristna anhängare och predikar kyrkans lov medan andra sitter och skyller den usla amerikanska ekonomin på den ärkekonservativa Tea-Partyrörelsen och deras inverkan på amerikansk politik.
När man pratar med amerikanarna generellt så är de mycket pessimistiska till den amerikanska ekonomin och situationen för tillfället. Förtroendet för Obama verkar hos många vara förbrukat och flera påstår att alla politiker är likadana. Det som förvånade var att ingen av de jag träffade hade någon som helst idé över hur situationen skulle lösas.
– Staten har för stora lån, liksom företagen och alla som har ett arbete. Dessutom så är det ju massor som inte har något jobb, så vem sjutton skall betala? muttrade en luttrad företagare jag träffade.

Muscle Beach och kroppsbyggarna
Som gammal kroppsbyggare är det naturligtvis ett måste att besöka Venice och Muscle Beach. Första gången jag var i USA 1980 trängdes i princip hela världseliten på ett par olika gym, Gold´s och World´s som låg några kvarter från varandra.
Jag träffade då Arnold Schwarzenegger flera gånger och spelade bland annat basket med Lou Ferrigno, mera känd som The Incredible Hulk i filmerna och TV-serien från början av 80-talet. Arnold höll vid den tidpunkten på att förbereda sig för rollen som Conan och sin sista tävling, Mr Olympia.
När jag var tillbaka här i början på 90-talet hade allt detta förändrats, byggts om och exploaterats så jag gjorde mig inga förhoppningar om att finna några kändisar denna gång.
Jag började dock i optimistisk anda och stövlade in på Arnolds kontor på Main Street där en snäll portvakt förklarade att The Oak inte är här nere så ofta längre, så heller inte denna dag.

Venice Beachs mångfald
Att vandra på Venice Beach som ligger någon kilometer söderut från Santa Monica-piren är en mycket fascinerande upplevelse. Dels är det vackert med den fantastiska stranden, palmerna och miljöerna man känner igen från alla filmer och TV-serier. Dels är skillnaden så enorm mellan alla former av välbärgade turister, till vagabonder, artister och tiggare som samlas på gatorna mellan souveniraffärerna och marknadsstånden. Vi träffade Salt, en helcool hip-hopare vars huvudsakliga leverbröd var att sälja sin egen CD för tio dollar styck. Han berättade hur svårt det är att slå sig fram inom showbusiness och att konkurrensen är stenhård. En marknadsförsäljare hade som affärside att sälja tiggarskyltar med de mest fantastiska anledningar till bidrag som andra kunde använda sig av på samma gata. Det vimlar av skateboardåkare, volleyboll- och basketplaner liksom legaliserade marijuanaapotek.
Den mest besynnerliga showen den här dagen var en äldre färgad man som försörjde sig på att samla ihop ett mindre berg av krossade flaskor för att sedan från en stol hoppa ned i skärvorna, fylld av förhoppning om att de barfota sulorna skulle hålla ännu en gång liksom att publiken skulle vara frikostiga med dricksen efter föreställningen.

”Lejonet från Libanon”
Efter Venice Beach rullade jag upp ett par kvarter för att besöka Meccat för kroppsbyggare från hela världen, Gold´s Gym på Main Street. Anläggningen är stor och imponerande men mycket riktigt lyste de stora stjärnorna även denna gång med sin frånvaro.
Döm om min förvåning och glädje när jag sedan mötte tidigare Mr Olympia, Samir Bannot, även kallad ”Lejonet från Libanon” tillsammans med ett antal elitbyggare på parkeringen utanför när vi skulle åka vidare. Han blev mycket glad då jag berättade om att vi dagarna innan besökt hans kompis Andreas Cahling*, ursprungligen från Gävle. De bägge kommer tillsammans med andra gamla stjärnor att göra comeback i veterantävlingen IFBB Pro World Masters Championship som går av stapeln i Miami, 10 december i år.

Högst upp på Hollywoods kullar
Den berömda Hollywoodskylten är ett annat landmärke man nästan inte kan missa. Att däremot ta sig ända fram till skylten visade sig vara lättare sagt än gjort. Utrustad med en ”Home of the Stars-karta” följde vi noggrant vägbeskrivningen på snirklande småvägar högt upp bland de berömda kullarna. Ett hundratal meter från skylten tog det plötsligt stopp på en smal återvändsgränd. Jag hoppade ur bilen utan att ta hänsyn till de No Parking och Tow-away-skyltar som inhägnade platsen. Några grannar tittade surt på mig när en liten hundkoja svängde upp och tutade.
– Excuse me, I live here, förklarade kvinnan i bilen. Jag berättade att jag representerade svensk press och att uppdraget var att ta ett par bilder på skylten. Hon sken upp när jag nämnde Sverige och berättade att hon skulle träffa svenskar veckan därpå i sitt jobb som 3D-animatör på ett filmbolag. Jag baxade undan mitt slagskepp och fick sedan höra Frederique Scafer berätta om sin resa att som nyinflyttad i början av 80-talet bo i sjaskiga andrahandslägenheter i stadens sämsta områden till att nu bo högst upp på toppen av Hollywoods gräddhylla.
Hon berättade att det dock stundtals var kaos uppe i deras gemytliga återvändsgränd när det kunde komma upp turistbussar som klämde sig in bland de bilar som även de parkerat trots stoppförbud. Jag funderade över hur en 3D-animatör kunde finansiera ett så vackert hus med detta toppenläge men svaret blev givet när hon berättade att hennes man arbetar på Disney.

Biobesök med Conan i 3D
Resan avslutades med ett biobesök vilket är en speciell upplevelse i Amerika. Känslan när man fyller sin bricka med Hot-dogs, Cola samt att själv få spritsa så mycket smält smör man vill över den rikligt tilltagna portionen popcorn bör upplevas på plats. Filmen var Conan Barbaren som presenterades i 3D. Iförda särskilda glasögon får biobesökarna en otrolig upplevelse och ett djup på bilden som ger flera dimensioner till. Conan högg av både huvuden och armar till publiken stora förtjusning i denna våldsamma actionrulle. Betyget får bli knappt godkänt med ett plus för specialeffekterna i 3D-utförandet.
De som tycker att Jason Momoa är en fullvärdig ersättare till Arnolds barbariska rollfigur är nog lätträknade. Jag hör som ni kanske förstår inte heller till den skaran. Arnold var ju för övrigt till alldeles nyligen den amerikanska drömmen personifierad. Ingenting är omöjligt när en invandrare kan bli både Mr Universum, Hollywoods högst betalde skådespelare och sedan politiker. Att den tidigare guvernören nu spräckt sitt äktenskap med Kennedydottern Maria Shriver genom att både göra och uppfostra barn med familjens barnflicka får väl symbolisera att Amerika verkligen är fantastiskt - på gott och ont.

* Läs mer om det besöket i en kommande artikel.


Text: Joe Formgren Foto: Joe Formgren och Joanna Formgren