Konsten att fånga själen
18/6, 2009 kl. 10:08I Ockelbo har konstnären Tony Warren funnits sin oas. När Wij Trädgårdar öppnar upp till sommarsäsongen blir hans arbetsplats så väl ett trevligt café som en öppen ateljé.
Bortom dammen är entrén till Wij trädgårdar, den plats som fick honom att välja just detta lilla hus som ateljé.
- Jag förstod att det skulle locka turister. Och de som kommer hit är också öppna för att titta på målningar. Trädgård och konst passar klockrent ihop, det är skönhet båda två, säger han.
Tidigare hade Tony en ateljé inne i Ockelbo, men det lockade inte till sig alls lika många besökare. Och det lockade heller inte till sig samma kreativitet som han upplever nu.
- Det här är det bästa stället för mig. Om jag är på fel ställe och målar så påverkar det verket. Ju bättre miljön är desto bättre är det. Jag trodde inte att det hade så stor betydelse, men det har det.
Det här är sjätte året på denna plats. Men trots att ateljén endast är öppen för besökare mellan maj och september, så håller Tony till där året runt och arbetar (bor gör han i en lägenhet i Ockelbo). Med hjälp av braskamin håller han stugan varm. Men nu under sommarsäsongen behövs inget sådant värmetillskott. Det enda han måste skydda sig mot är myggen.
- Men de har väl sugit ut allt mitt blod nu, säger han och skrattar.
Så myggen ser han inte som något störande i sitt skapande. Det enda som kan distrahera är i så fall besökarna, och att hålla caféet under kontroll. Men det löser han genom att måla på morgonen innan han öppnar, och främst då ateljén hålls stängd. För när den är öppen vill han kunna ta sig tid att ta hand om sina gäster på bästa sätt.
- Jag tycker om att träffa människor, jag hoppas att det märks att jag är en väldigt varm och öppen person, säger han.
Och just mötet med människor är hans drivkraft i en av de delar som hans konstnärskap är inriktat på, porträttmålning.
- Jag vill alltid fånga personens själ. Man får aldrig tappa känsligheten, för då bli saker och ting dött, säger han.
Tonys konstnärskap tog fart ordentligt 1995, när han började på konstskola i Chicago, School of Representational Art. Men fallenheten för att måla hade skymtat tidigare än så. Redan under skolan uppmuntrade hans teckningslärare Leif Formgren honom till att fortsätta. Men konstnärskapet fick vänta på att få blomma ut på heltid. Först efter att han sprungit på Leif igen, många år efter grundskolans slut, tog han sig an utmaningen.
- Leif frågade om jag fortfarande målade och ritade. När jag stolt berättade att jag jobbade inom flyget så sa han ”synd på den där talangen, men nu är det för sent i alla fall”.
Och just den kommentaren fick honom att vilja bevisa att det inte alls var för sent. Och det var det ju inte heller. Tony tog sig an den teknik som kallas fransk akademisk impressionistisk teknik och gav sig sjutton på att bli riktigt bra.
- Min målsättning var att bli fulländad tekniskt. Jag såg till att lära mig människokroppen från minsta lilla muskel, för att förstå vad det är jag arbetar med. Det var en jättetuff utbildning, men jättebra.
Under de tre första åren på utbildningen fick han endast måla i svartvitt. Något som först kändes frustrerande med som han nu ser som en nödväntighet för att kunna hantera färgskalan på bästa sätt.
- Kan man inte förstå gråskalan i klassiskt måleri så kan man inte jobba med färg. Jag skulle inte ens komma i närheten av det jag gör om jag inte kunde det, säger han och visar upp den ”nakengubbe” som han målade under utbildningen.
En målning som säger mycket om hans konstnärskap, både i att hantera denna gråskala, men även förmågan att gestalta människor med fullständig trovärdighet.
Men just nu är det varken kroki eller porträtt som ligger i fokus. Tonys största pågående verk är målningen ”Tillgivenhet”, en målning tänkt att hylla bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.
- Det känns kul att vi får en Ockelbokille som prins, och det här är mitt sätt att visa det.
Målningen innehåller en mängd symboler som gestaltar detta par och deras kärlek. Symboler som nästan känns övernaturligt träffande, med delar som han länge tänkt använda sig av i målning, men som först nu förts samman till en enhetlighet som kan symbolisera deras kärlek. Men vad han tänker göra med tavlan när den är klar återstår att se.
- Många tycker att tavlan är självskriven till kungahuset och utifrån det har jag har fått en idé som jag hoppas kunna förverkliga om tillräckligt många är med på det, säger Tony.
Så den närmsta tiden är det sommargäster i ateljén och arbete med Tillgivenhet som gäller. Vad eljest som sker i framtiden vill han inte spekulera för mycket i.
- Jag tänker på nuet och gör det bästa av det som är. Vill man försöka förstå sin framtid så ska man se på hur man är och vad man gör just nu. För det leder till vad som händer sedan, säger Tony Warren.
Marie Björk
Faktaruta
Namn: Tony Warren
Ålder: 48
Titel: Konstnär
Denna artikel är publicerad på Frederik Olsens tidning via SvenskPress.se.
Se villkor här »