Klimatet och handeln
15/9, 2008 kl. 23:59Enhetsfronten för transporternas avskaffande gillar inte handel. Särskilt illa tycker man om handel med utlandet.
Bilar, flygplan och båtar är inte klimatsmarta. Därför ska vi avstå från att utnyttja dem.
I kretsarnas publikationer och tidskrifter finns det egentligen ingen hejd på förslagen om hur handel ska begränsas. Det är bara fantasin som sätter en gräns för vad man kan föreslå. I alla händelser fungerar realismen inte som någon sådan gräns.
Man kan tycka att det sunda förnuftet borde göra det omöjligt i ett glesbefolkat och kallt land som Sverige att på allvar föreslå mindre handel och färre transporter. Men i klimathysterins tid tycks allt vara möjligt. Politiskt har vaga påminnelser om olika klimathot fungerat på ett sätt som väl ingen trodde var möjligt för bara ett år sedan.
För att bara ta några exempel. Bensinskatteupproret (med omkring en miljon undertecknare) har försvunnit ur debatten. Stora bensinskattestrejker under sommaren – i bl a Spanien och England – har inte fått något större genomslag i rapporteringen och avfärdas närmast som udda företeelser i Europas politiska liv. Organisationer som ”Utan bilen stannar Sverige” och olika flygbolag beter sig numera som strykrädda hundar så snart de konfronteras med media. Mediavänstern kan i alla intervjuer med företagsledare diskret påminna om klimatfaran, för att få dem att börja virra och svamla om sitt stora miljöengagemang.
Och föreställningarna om klimatfaran har öppnat slussen för hela miljöpartiets program, bl a råder numera en ren förvirring i debatten om handel med andra länder. Det faktum att omkring tre fjärdedelar av vad som produceras inom svensk industri också exporteras ses inte som en information av någon större betydelse. Men informationen skulle ju kunna brytas ned till vad det betyder i vår egen region för att konkretisera.
Företagen i Gästrikland kan väl då vara särskilt intressanta att fundera över. Mer än på nästan alla andra håll i Sverige dominerar här exportdrivande storföretag. Just det faktum att nästan allt dessa företag producerar säljs utanför Sverige, borde väl leda till någon eftertanke kring vad som skulle hända, om vi snävt begränsar företagens möjlighet att transportera dessa varor dit de efterfrågas.
Gör tankeexperimentet att vi begränsar t ex Sandviks och Korsnäs rätt att transportera sina varor till hälften. Eller att vi genom bränsleskatter gör transporterna så dyra att företagen förlorar hälften av sina marknader i utlandet. Företagens produktion skulle med en naturlags styrka minska dramatiskt. En mängd rent kritiska effekter skulle följa. Bland alla dem skulle förmodligen en kollaps i sysselsättningen bli den som mest uppmärksammades. Det skulle paras med en oförmåga att stötta arbetslösa via statliga/kommunala projekt, eftersom betydande inkomster till offentliga budgetar helt enkelt skulle försvinna. Den offentligt synliga fattigdomen skulle komma tillbaka till regionen i stor skala.
Detta enkla tankeexperiment ligger ju nära till hands. Varför fortsätter man då glatt att föreslå ganska dramatiska hinder för transporterna i framtiden? En trolig förklaring är väl, att man i sin impulsiva hets kring klimatet inte tänker igenom hela problemet. Ekonomiska elementa är ju detta, att om ett företag av någon anledning inte kan sälja sina varor, så går det under. Överlevnaden kräver stadig och ökande försäljning – ett företag som inte kan ”kränga” sina varor, kan inte erbjuda ett enda jobb.
Men i kretsarna tycks finnas någon sorts planekonomisk föreställning om vad ett företag är. Man verkar anta att t ex de rådande storföretagen i Sverige/Gästrikland är för evigt existerande ekonomiska storheter: om vi säger åt dem att sluta transportera, så börjar de ägna sig åt något annat, som inte kräver transporter. Och inga stora förändringar i sysselsättning och löner blir följden.
Det kan låta förvånande, att någon kan hysa sådana uppfattningar. Men det är onekligen svårt att se någon annan tolkning, när man ett tag följer debatten i kretsarna.
Bodås i augusti 2008
Kurt Wickman
Denna artikel är publicerad på Frederik Olsens tidning via SvenskPress.se.
Se villkor här »