Japansk metod ska lyfta matematiken i skolan

Låt dem gissa

Den japanska metoden framhäver att undervisningen ska gå framåt med hjälp av problemlösningarna. Att läraren väljer ut problem som passar in i undervisningen och sedan förutser hur eleverna kommer lösa dem.

Om att visa problemet, inte att läraren går igenom detta själv, utan om att låta eleverna fundera först. Låta dem gissa, först individuellt och sedan i grupp.

- I den svenska modellen lyfts egentligen endast problemlösningsförmågan fram, säger Yukiko Asami-Johansson.

Planera från dag ett

Avgörande här är att läraren planerar lektionerna moment för moment och skapar bra problem. Att ha bra problem här och där fungerar inte.

Man måste planera allt från dag ett. Den här lektionen, då passar det här problemet och sedan likadant nästa lektion och sedan hela året.

- Problemet är jätteviktigt och det skall leda till:

Gissningsmomentet
Flera sätt att lösa
Involvera hela klassen
Även felaktiga exempel kan användas

- I Japan gör man inte detta arbete själv utan man samarbetar med andra lärare och då orkar man göra det och det blir roligt.

Visa att ni tänker

Från början måste läraren understryka gång på gång: Det som jag vill att ni ska göra är inte att svara rätt utan att ni visar att ni tänker! Så att eleverna känner att gissningsmomenten leder till ett rationellt tänkande.

- Och dessutom, har man gissat något så vill man veta om det är rätt eller fel och så leder ett problem till nästa kärnproblem. Och då får man en helt annan inställning till att tackla problem.

Skådespelaren

Iakttar man en japansk lärare under en lektion så är det väldigt mycket skådespeleri. Läraren låtsas hela tiden att han inte är en auktoritet. "Jaså säger du det.." Är det sant..?" "Men titta det här verkar ju fungera..."

- Man spelar ner sina egna kunskaper för att låta eleverna själva diskutera sig fram till lösningarna.

Ställer krav på läraren

Eftersom metoden kräver att läraren fattar vilken metod eleven egentligen använder, så ställer den också krav på läraren.

- Det olyckliga som händer här hos oss, kanske framförallt i lägre årskurser, är att lärare som egentligen inte vill undervisa i matematik ändå blir tvungna att göra det.

-Och då har läraren inte så mycket viljan att undersöka vilka olika metoder man kan använda för att nå ett visst mål.

- Om Kalle då har en egen fiffig metod, som läraren kanske inte kommer på, så tvingar hen kanske Kalle att förkasta sin metod. "Nej Kalle, jag tycker att du ska använda min metod." Och då dödar man ju glädjen av att lösa matematiska problem.

I Japan

I Japan är lärarna tvungna att göra en "Öppen-lektion". De planerar en lektion tillsammans och sedan genomför de lektionen i en klass och andra lärare tittar på den. Även andra skolors lärare från hela Japan kan komma och titta.

Sedan diskuterar man vad som fungerade bra och vad som inte fungerade. Därefter redigerar man denna lektionsplanering tillsammans och så genomför man den på nytt i en annan klass.

- Och sedan diskuterar man igen, det är en cyklisk process. Och då blir man en bättre lärare och det är ju roligt.

- Japanska matematiklärare har också egna nätverk så det är en väldigt social del också.

Metoden är universell

Yukiko Asami-Johansson har varit matematiklärare i gymnasiet och är nu forskare samt undervisar blivande lärarstudenter vid Högskolan i Gävle.

- Jag själv har tillämpat den här metoden och sett potentialen och möjligheterna. Det jag försöker förmedla till mina lärarstudenter är, lär er denna metod och samarbeta med andra lärare.

- Nu vill jag försöka visa är att detta inte är något som kanske bara fungerar i Japan och i ett visst klassrum, utan att den fungerar i hela världen eftersom den är universell.

Planen är sedan att fortsätta och doktorera på detta tema, om hur japanska lärare använder den japanska modellen och hur svenska lärare använder sin modell med laborativa matematiklektioner.

Nu är matte mitt favoritämne

Yukiko samarbetade med en lärare när hon gjorde sin studie. Läraren lärde sig hela metoden och de planerade alla uppgifter.

- Hon tänkte igenom elevernas möjliga lösningsmetoder. Om någon kommer med det svaret, hur ska jag agera då? Hon planerade detaljerat inför varje lektion och det krävs verkligen.

När Yukiko sedan intervjuade eleverna så sade de att det var så roligt att tänka. "Nu är matematik mitt favoritämne eftersom jag fick veta att lektionen inte går ut på att svara rätt, utan att tänka, och då var det roligt".

Social norm i klassen

- Väldigt viktigt för att lyckas med den här metoden är att få en social norm i klassen. Eleverna måste känna sig trygga att uttrycka sina tankar.

- Om du känner dig osäker i klassrummet, att någon kan komma att skratta åt dig eller säga att du har resonerat dumt, då orkar man inte.

---------------------------------------------------------------------

Dessa strategier för att lösa problem tillskrivs den ungerska matematikern George Pólyas.

Hans bok från 1945 om konkret problemlösning ”How to solve it” har sålt i över en miljon exemplar. Póylas tes var: "Lärande är att låta eleverna tänka själva, att gissa först..."

- Många länder över hela världen har tagit till sig detta, Japan är ett av dem, avslutar Yukiko.



För mer information, v v kontakta:
Yukiko Asami-Johansson, forskare Högskolan i Gävle
Tel: 026-64 87 87
E-post: yukiko.asamijohansson@hig.se



Text: Douglas Öhrbom