För närvarande befinner hon sig fortfarande i så kallad ”Tidig Karriär” men har redan uppmärksammats på den internationella scenen. De som köpte en av hennes tavlor från ”Växjö Konst och Ramaffär” mellan åren 2005-2006 kommer säkert också ihåg att ett av huvudargumenten från galleriägarna var att ett inköp av en ”Sandhra Rosén” framförallt skulle betraktas som en framtidsinvestering. Detta bekräftades också då Trygg Hansa Konstförening följde rådet och köpte en av tavlorna, från vad som numera kan kategoriseras som hennes ”Vita Period”.
”Ja, alla motiven från den tiden är satta på en vit bakgrund. Det var förvisso mina första tavlor men det är viktigt att påpeka att detta inte är anledningen till att de är så enkla. Snarare var det nog ett återknytande med mina rötter. Jag hade just kommit hem efter att ha bott i London under nästan ett årtionde. Det rena, friska och enkla i den småländska formgivningen tilltalade även mig."
Sandhra hade ingen konstnärsutbildning vid tillfället utan valde helt att lita på sina instinkter. Hennes konstnärskap må ha sina rötter i formalismen, men likt Mark Rothko så förmedlar de mer än bara ett mönster. Det är främst inte motivet som man fastnar för utan istället den bakomliggande energin som motivet förmedlar. Och motivet är i Sandhra Roséns konst helt öppet till åskådarens tolkning, vilket också är anledningen till varför hon numera endast numeriskt namnger tavlorna.
"Men för mig, åtminstone, så är det en representation av universums flöde och den nödvändiga balansen som måste råda. Nu är det ju inte alltid så i verkliga livet, och jag hoppas då att tavlorna kan bidra till att skapa en sorts terapeutisk balans för åskådaren. Tavlorna har beskrivits som ett 'organiserat kaos', vilket jag gillar väldigt mycket. Det är ju precis så livet oftast är."
Det är denna filosofi som ligger till grund för det oppoforma konceptet; eller som Debbie Guy på ”ArtsThatWork” beskriver den; ”en stilistik mix av de motsatta krafterna som kämpar om utrymmet.” Och det är i själva spänningen mellan motsatserna som man finner balansen i konstverken. Det går till exempel att dra tydliga paralleller i många av verken till Daoismens ”Yin & Yang” och Buddhismens Mandala-koncept. Mandala är ju sanskrit för ordet ”cirkel”, en symbol som för övrigt också tenderar att vara det mest återkommande i hennes konst. Tidigare i år presenterade Hollywoodlegenden Gary Busey Sandhra Roséns konst vid hennes första soloutställning i USA, med orden: ”Den här konsten kommer alltid att leva i åskådarens hjärta. Ögonen uppfattar att grundkonceptet för konsten är cirklar. Cirklar är det fullbordade nöjet av att beskåda något som varar för evigt.”
Hennes show i Beverly Hills gick under namnet ”Out of the Dark”, och tavlorna skiljer sig markant från dem som hon skapade i Sverige.
"Los Angeles var så pass lockade att jag flyttade dit år 2008. Det är ju en stad som består av extremt motsatta men intressanta element. Det råder fantastisk öppenhet för andlighet och individualism, samtidigt som kulturen genomsyras av Hollywood vilket tenderar att vara väldigt ytligt och formuladrivet. Det är en paradox minst sagt. Och utöver det så är staden en mötespunkt för öst- och västvärlden, med enormt latinamerikansk inflytande på grund av den massiva immigrationen från söder."
Det som framgår klarast i hennes Los Angelesskapade verk är att de nu är mycket färgrikare. Den vita bakgrunden har fått ge vika för balanserade nyanser. Några är dock som sagt väldigt mörka, vilket leder en till att ifrågasätta hela det terapeutiska konceptet.
"Visst är de är mörka men det gör dem inte automatiskt till negativa eller liknande. Det är ju i mörkret som man återhämtar sig inför nya ljusa tider. Tavlorna skapades förvisso under en period där jag gick igenom många prövningar, men som i sin tur gjorde mitt liv mycket rikare. Och det är ju det som är skönheten med själva existensen. Så länge man fortfarande andas och håller sig öppen för nya intryck så slutar man aldrig att förvånas och lära sig. Det är härligt tycker jag."
Responsen på hennes nya inriktning har varit övervägande positiv i USA. Eve Wood, konstkritiker för ArtUS, Flash Art, Artillery och Artweek, påpekade att ”tavlorna är vackra, väckande och välgjorda,” och att hon definitivt kunde se henne gå långt. Under sina år i Kalifornien har Sandhra bortsett från sin senaste show sålt till bl.a. Los Angeles Chinese Historical Society, ställt ut i gemensamma artshows runtom i staden, med sin konst deltagit i en fundraiser för tandvård till barn, och haft tavlor på utställningen under det populära ”Downtown Art Walk”. Varje andra torsdag i månaden förvandlas Los Angeles Downtown distrikt till ett myller av tusentals konstälskare som vandrar omkring för att ta del av det absolut senaste till det väletablerade inom finkonsten.
"Man tror inte det om Los Angeles, men det är en ”happening” stad för finkonst. Nere i Downtown finns det ett helt samhälle som går under namnet ”Bryggeriet” och där konstnärer lever och verkar. Bortsett från konstrundan varje månad så sker det också många andra events där entreprenörer under de bästa festförhållandena även introducerar nya lokala konstförmågor. Idag talar man om hur 1970-talets New York producerade så många fina och intressanta konstnärer, som till exempel Jean-Michel Basquiat. Det är så jag tror att man en dag också kommer tala om Los Angeles Downtown. Det finns så oerhört mycket talang där, och jag är väldigt tacksam att jag fått vara aktiv i den staden just under den här tidsepoken."
Men istället för att stanna kvar i Los Angeles, valde hon dock efter ”Out of the Dark” att flytta vidare. Sandhra är numera bosatt i Florens, Italien där hon planerar att ge liv till sten genom oppoformt skulpterade.
"Ja oppoform är lite av en ”uni-style”, en konstfilosofi kanske man skulle kunna säga, och det är faktiskt några andra konstnärer som har hakat på. Bortsett från tavlor finns den nu också representerad inom litteratur, musik och keramik. Alla är välkomna!"