Strax innan jul fick jag besök av Regina Lund, för att hon är aktuell med sin nya diktsamling ”Laserstrålar” och en ny platta, ”Living in airports”. För mig kändes det extra bra att ha Regina som gäst, för jag anser att hon är en av Sveriges mest förringade artister. Att kalla henne artist blir ett slags samlingsnamn, för hon är ju både skådespelare, sångerska, låtskrivare, poet och konstnär. Och kanske är det alla dessa titlar som har gjort att hon inte blir tagen på allvar, trots att hon bemästrar alla dessa yrkesroller mer än väl. För det är klart att det för henne finns en ytterst röd tråd, och då är det inte så märkligt att det tar sig uttryck i olika konstformer. Men i Sverige tycks det inte vara så tillåtet att hålla på med flera saker samtidigt. Då blir det svårare att placera någon i ett fack, och håller man sig inte inom ramen då blir man något farligt som måste tystas ner.

Så uppfattar i alla fall jag att det har gått till gällande just Regina. Gå bara till dig själv, så får du se att jag har rätt, vad tänker du på när du hör Regina Lund? Tänker du på att hon har gjort ett flertal ärofyllda teaterroller som Ofelia i ”Hamlet”, Sugar Kane i ”I hetaste laget” och Greta Garbo i ”GG: En musikal om Greta och Gilbert”? Eller tänker du kanske på henne Mona i ”Rederiet”, endast? Du kanske inte heller vet att hon har släppt fem grymma plattor, med hits som mycket väl skulle kunna snurra runt i radio, men det gör de inte. Och det gör mig faktiskt förbannad. För jag kan inte förstå varför inte Regina minimeras till någon slags figur, istället för att tas på allvar som sångerska, skådespelerska, poet och konstnär.

Så därför, var det ett sant nöje att ha henne som gäst och få låta henne prata om just sin nya diktsamling och hennes skiva. Och ta hennes konstformer på allvar. Kanske fick jag någon att rycka till framför radioapparaten, när de hörde henne läsa sina dikter, med en sån där proffsigt poetiskt artistisk röst som bara vissa har. Har jag fått någon, kanske bara en, att ändra sin syn på Regina Lund så är jag nöjd. Jag ser det lite som mitt uppdrag som journalist, när jag märker att någon har gjorts till något den inte är, att lyfta fram den mångfacetterade sanningen. Och visst, det kanske jag inte hinner göra under blott en halvtimmes direktsänd intervju i P4 Gävleborg. Men det är värt ett försök. Och jag vill tro att mina ambitioner gör skillnad. I Gävle, Sverige, världen.