Detta är ett angrepp på hela företagsamheten. Den signal som sänds ut skapar en osäkerhet om de grundläggande spelreglerna för företagande i Sverige. Vilken bransch står näst på tur att få lönsamheten reglerad? Vilka ytterligare ingrepp i den privata äganderätten kommer härnäst?

Om förslaget går igenom kommer välfärdsföretag över hela landet att tvingas lägga ned. Samtidigt kommer få nya företag att startas eftersom ett nytt företag nästan alltid innebär ett stort eget ekonomiskt risktagande för entreprenören. Utan möjlighet till ekonomisk ersättning är det få som kan ta den risken.

En konsekvens blir långt färre alternativ till offentliga utövare – och därmed kraftigt begränsad valfrihet.

Den föreslagna regleringen framstår som än mer obegriplig eftersom de privata utförarna enligt tillgängliga data presterar lika bra eller bättre kvalitetsmässigt på nästan alla områden inom välfärden.

Till detta kommer att de privata utförarna får samma eller lägre ersättning som de offentliga utförarna. Dessutom betalar de bolagsskatt. Att enbart anlita offentliga utförare skulle därför med all sannolikhet bli dyrare för skattebetalarna.

Bakom denna märkliga politik ligger åsikten att ingen borde få tjäna pengar på att äga eller driva företag i välfärden. Att detta är ett bättre alternativ för individerna, företagen, den offentliga sektorn och samhället spelar ingen roll.

Om förslaget blir verklighet innebär det att planekonomin återinförs i välfärdssektorn. Det vore precis som i andra sammanhang ett säkert recept för lägre kvalitet, sämre resursutnyttjande, och mindre valfrihet – precis tvärtemot vad välfärden behöver.

Lotta Petterson, regionchef Svenskt Näringsliv
Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv