Sagt och gjort!
Först lägger sig Tord på magen och försöker glida ut på isen mot vaken. Men isen spricker genast upp, och Tord får sitt första nollgradiga dopp för säsongen! Han backar upp på strandbrinken igen.

Nu är goda råd dyra! Tord ser sig omkring och upptäcker intill sig ett helt fång långa slanor på tork efter senaste skogsskötseln.
Och med en tacksamhetstanke till röjarna, börjar Tord lägga ut några slanor i bredd på isen, och lyckas så småningom hasa sig ut till iskanten, trots att isen brister under honom och isvatten tränger in i kläder och skor.

Med hjälp av slanorna kan Tord hålla sig på rätt köl – även om det kostar på!

Väl framme vid iskanten, behövs det minst sagt en hel del fighting för att få tag i killingen!
Efter en bra stund lyckas Tord äntligen få grepp i nacken på djuret, därefter i ett framben, och sedan båda frambenen.

Ett ryck, och killingen är nu uppe på isen! Och nu lyckas Tord dra och släpa de båda bakåt mot strandkanten. Det tar tid, och killingen domnar bort av kämpandet, vätan och kylan.

Väl uppe på fast mark igen, sparkar Tord bort snö och lägger det lilla på bädden av lingonris inlindad i Tords jacka, som han offrar!

Tord har ingen mobil med sig. Killingen ger inget livstecken ifrån sig.
Eftersom jaktlagen säger att Tord måste meddela markägaren, så ger sig Tord iväg för att få tag i Blom, skogvaktaren på Sandvik. Men, så långt det är till bilen!

Och det är åtskilliga minusgrader och råkall dimma.
Efter ett par kilometer fryser kläderna fast på kroppen och Tord måste stanna intill en sommarstuga, när fötterna domnar bort av den blöta kylan.

Nu kommer han att tänka på innerfodret på handskarna, som är löstagbart!
Tar ut fodret ur handskarna och slår det så torrt det går mot ett flaggstångsfäste. Han drar sedan handskfodret på fötterna och på med stövlarna igen. Fötterna känns faktiskt bättre efter en stunds vandring!

En stund senare träffas Blom och Tord vid killingen.
Den ser helt livlös ut. På försök lyfter Tord lite på djuret med foten. Och döm om herrarnas förvåning när killingen sakta reser sig upp och skakar på sig och löper iväg in i skogen!

Det kan man väl kalla en solskenshistoria – trots det råkalla och dimmiga vintervädret, eller hur?

Fotnot:
Huvudpersonen här heter Tord Wästerhed, en av de jordnära och tuffa norrlänningarna som du möter här ute i verkligheten. Han bor inte så långt från Mackmyra trafikplats, där hans släkt bott i generationer.