5000 år av nervkittlande historia!
 
På Vrångstad i Bottna kan man uppleva 5000 år av mänsklig aktivitet. Här finns bland annat flera gravfält från både järnåldern och stenåldern, hällristningar från bronsåldern, en stenbro från 1800-talet och en vackert murad kanal från början av 1900-talet. Med andra ord - ett paradis för den historieintresserade!
 
Låt oss börja vid parkeringsplasten där man kan se en del av den vackra kanalen som byggdes mellan 1935 och 1937. Kanalen är 230 meter lång, 160 cm djup. Kanalen byggdes av arbetslösa i ett så kallat AK-arbete vilket var ett sätt för samhället att minska arbetslösheten. Stenen togs från ett brott i närheten och kördes hit med häst och vagn. Sidorna är byggda med dubbla murar och botten är stensatt. Som mest arbetade 10 personer på bygget och timpengen var 50 öre. Lite kuriosa är att den totala kostnaden för kanalen blev 18.793:-.
 
Här finns också ett stort gravfält som rymmer ett 90-tal gravar i form av högar, långhögar, resta stenar och domarringar. På ett bergskrön i området finns även en av Sveriges mest välbevarade långdösar. Dösen, som byggdes för ungefär 5000 år sedan, är 23 meter lång och består av en kammare med en hög runt om.
 
Gravfältet här på Vrångstad har många likheter med Bohusläns största järnåldersgravfält – Greby gravfält (utanför Grebbestad). Fynden från gravarna är mycket lika och kommer från samma tidsperiod. Även raden med resta stenar påminner om den på Greby.

På järnåldern såg landskapet helt annorlunda ut här på Vrångstad. Nedanför gravfältet, där det är åkermark idag, låg det nämligen en sjö omringad av åkrar och betesmark. Under andra halvan av 1800-talet dikades sjön ut för att skapa mer odlingsmark. Under åren har man också grävt kanaler och byggt om vägarna. I samband med detta har många spännande fynd hittats. Ett av de mer spektakulära är en guldring som troligtvis är mer än 1500 år gammal. Man har också hittat en kittel gjord i täljsten. Dessa var vanliga som kokkärl under vikingatiden men just denna var fylld med brända ben och har därmed använts som gravurna. På åkrarna, där sjön en gång låg, har man också hittat flera hundra stensänken för fiskenät från 1600-talet (då det fiskades mycket mört i den idag försvunna sjön).
 
I slutet på 1800-talet gjordes utgrävningar på Vrångstad. I samtliga gravar som gräves ut hittades brända ben, vissa låg lösa i graven och andra i en urna. I en av gravhögarna fann man en trekantig kammare med en urna av röd keramik. Urnan var täckt med en flat sten och innehöll den dödas kremerade ben och några gravgåvor. Bland annat hittade man en kam av ben och en sländtrissa. Sländtrissor användes på järnåldern för att spinna garn och var en vanlig gravgåva till döda kvinnor. Gravarna på gravfältet har daterats till romersk järnålder och folkvandringstid (200-600 e.Kr.).
 
På området finns också en berghäll med hällristningar från bronsålderns mitt. Här finns ett skepp som är mer än 1,5 meter långt, en fyrhjulig vagn och drygt 35 skålgropar. En skålgrop är just en grop, som med hjälp av en sten eller mejsel har huggits in i berget. Skålgroparna är Bohusläns vanligaste hällristning och förekommer redan under den yngre stenåldern. De fortsätter sedan att göras till långt efter det att hällristningstraditionen dött ut. Skålgropar är också den ristning som är svåras att tolka och betydelsen har säkert varierat beroende på var, när och av vem ristningen har skapats.
Med denna långa text vill vi bara säga att på Vrångstads gravfält finns allt och lite till. Här slår historiens vingslag lite extra hårt och platsen är definitivt värt ett besök!
 


Artikeln publicerad genom webbtidningen https://fjordarochfolk.se