Närmare 9000 kvinnor får diagnosen bröstcancer varje år. Antalet fall har ökat sedan 1970-talet. Totalt sett drabbas närmar 90 000 svenskar varje år av någon form av cancer.

För att patienterna ska få den bästa möjliga vård och för att kunna tillfriskna så snart som möjligt så ska forskare vid Karolinska Institutet undersöka om kvinnor kan må bättre under pågående cytostatikabehandling om träning ingår som en del av behandlingen.

Bröstcancerkirurgen Jana de Boniface som ska leda den internationella studien säger tidningen Medicinsk vetenskap: ”Man får hålla tungan rätt i mun här. Det finns befolkningsstudier som visar att hos kvinnor som tränar är det mindre vanligt med bröstcancer än hos kvinnor som inte tränar. Och vid utvecklad bröstcancer är det mindre vanligt med återfall hos dem som tränar än hos dem som inte tränar. Men det kan vara så att kvinnor som tränar har en livsstil där det ingår andra faktorer som är skyddande. Det går inte att belägga orsakssamband i en befolkningsstudie.”

HÖGINTENSIV TRÄNING

Dock är det inte vilken träning som helst som kan ge effekt. Enlig Jana de Boniface tycks det som om lite mer intensiv träning behövs. Framför allt måste pulsen gå upp. Tidigare studier har kunnat visa det här sambandet. En studie på möss som hade ett hjul att springa i hade mindre tumörtillväxt än de som inte motionerade. Effekten tros komma via immunsystemet och andra studier visar att effektsamband med hormonsystemet.

I studien på bröstcancer och träning kommer 712 kvinnor att delta. Alla har behandlades med kemoterapi innan de opererades. Kvinnor som är tvungna att genomgå en operation för att avlägsna cancertumören har ofta en mer aggressiv sjukdom och en större tumör.

Halva gruppen kommer att träna högintensivt i minst två timmar varje vecka samt 150 minuter valfri träning på en måttlig nivå.

Den andra gruppen ska träna som de gjorde innan de fick cancer. Dock kommer patienter som tränade högintensivt innan diagnosen inte att få vara med i gruppen.

Kan forskarna visa på ett samband så ska träning bli ett viktigt komplement till den medicinska behandlingen.

Källa: Karolinska Institutet och Medicinsk Vetenskap nr 1 2024.