Men då gäller det också att uppfinnaren har klart för sig hur det ska gå till och framförallt vilka hen ska samarbeta med. Att själv få igång produktion, marknadsföring och försäljning kräver stora resurser när det gäller mer komplicerade produkter. Enklare saker kan man börja tillverka hemma och sälja lokalt och hoppas att man ska kunna bygga upp företaget själv. Men ju mer produktionsresurser desto mer kapital behövs det!
Det här är berättelsen om hur ett spännande patent som inte blev annat än ett luftslott. Det handlar om vattenrening med en metod som i princip omvandlade myrvatten till källvatten, vilket skulle lösa vattenförsörjningen även i vildmarken. Det enda som behövdes var egentligen el! Reningsapparaten behövde inte vara större än ett normalt kylskåp för att kunna försörja en större restaurang med källvatten! Processen var i princip som i ett kommunalt reningsverk men kompletterat med steg som ledde fram till att det kom ”källvatten” ur kranen”!
Vilka skulle kunna ha nytta av en sådan produkt, förutom de som bor i vildmarken?
• Restauranger som mixar läsk med kranvatten och essens. Smaken på läsken avgörs av kvalitén på vattnet och med den här apparaten skulle man slippa bismaker
• Kontor som vill kunna erbjuda sina anställda och kunder friskt och gott vatten i stället för de otympliga plastbehållarna på en vattenkylare på golvet
• Privata bostäder där man vill ha källvattensmak från första droppen på morgonen för att slippa spola för att få fram svalt vatten eller där man har en bismak på kranvattnet
• På sikt en utveckling för att kunna rena vatten i utvecklingsområden, kanske med hjälp av solenergi
Men uppfinnarna fastnade för de här vattenkylarna och erbjöd ett av de större företagen i branschen att få köpa uppfinningen. Tanken var att det här företaget skulle levererar de här reningsanläggningarna i stället för sina vattenkylare.
Uppfinnarna kunde tänka sig ett fast belopp kombinerat med royalty. Men beslutsprocessen gick långsamt och till slut började det bli aktuellt att förnya patenten. De krävde därför företaget på ett bud och fick ett riktigt skambud, enligt dem själva. De tackade nej och beslöt att inte förlänga patenten eftersom det inte verkade gå att förverkliga projektet.
En av uppfinnarna, en kompis till mig, berättade den här historien för mig något år senare och han var fortfarande väldigt irriterad på det här företaget som gett dem ett sådant skambud efter så långa förhandlingar, som gjorde att de inte förlängde patenten.
Jag funderade på detta och frågade kompisen om han funderat på varför företaget verkade så ointresserade. Jo, han tyckte att de inte förstod finessen och att de kunde ha tjänat massor med pengar på reningsapparaten.
- Men hur tjänar de pengar på vattenkylarna? frågade jag.
- Genom att hyra ut vattenkylarna, svarade han.
- Helt fel, vattenkylarna är nästan gratis för de tjänar pengar på att leverera vattnet i plastbehållarna, svarade jag.
Det var inget roligt besked men han var inte bitter, åtminstone inte som jag någonsin märkte, och visade det inte senare heller. Han dog för något år sedan och jag tror att det fanns andra saker i livet som han gladdes åt.
Men då är frågan, hur skulle han ha gjort? Jo, han borde ha anlitat experter på marknadsföring som kunde ha hjälpt honom att välja rätt företag som samarbetspartner. Kanske ett vitvaruföretag, eftersom uppbyggnaden av reningsapparaten förmodligen ligger nära deras övriga produkter men som inte konkurrerar med deras befintliga sortiment.
Och det är väl så man måste tänka när man söker en samarbetspartner för att lansera en uppfinning. Konkurrerar min produkt med deras befintliga eller kan det ge partnern möjligheter att expandera i ett segment där de inte har någon marknad?
Det är samma sak om man säljer produkter som effektiviserar verksamheten på företag. Vem ska jag kontakta? Så högt upp som möjligt för annars kan jag råka träffa personer, vars position i företaget skulle kunna hotas av min effektiviserande produkt!
Idag finns det vattenrening av den här typen men om de satsat rätt hade de säkert kunnat bli hjältar!